uddatjejen

Nu borde jag verkligen vara nöjd. Jag har fått ett arbete och jag har fått en politiskt uppdrag. Jag är nämndeman! och jag har ett arbete som telefonintervjuare, hemifrån. Nu är det väl just det att det är hemifrån som är det största problemet. Jag ansvarar för det tekniska helt själv och det gick inte bra sist. Alla klagade på att det ekade som fan och man hörde knappt vad jag sa. Så det ska jag försöka åtgärda imorgon innan jag jobbar igen. Nu är det bara det att jag sitter här och hoppas att de kommer ställa in passet, så jag slipper jobba. Vill jag inte ha pengarna då ? Joo för fan. Pengar, pengar,pengar. Den som sa att pengar inte får en att må bättre, den ljög. Men så är det också enda fördelen med det här jobbet, i  övrigt suger det. Jag måste hitta ett annat jobb. Men hur,hur,hur ?  Det har visat sig omöjligt att hitta några jobb och svårare blir det väl, iom att jag inte vet vad jag vill jobba med. Förut kände jag att jag tar vad fan som helst, bara jag får pengar. Men så tänker jag inte längre... Jag tänker mer att får jag trevliga arbetskompisar, DÅ kan jag tänka mig att jobba med vad som helst. Med det här jobbet har man inga arbetskompisar. Däremot inser jag att jag måste ge det en chans och jobba med det ett tag, det verkar nämligen som om jag inte får något sommarjobb i Borås Stad, eftersom de inte hör av sig verkar det så. Rätt otroligt vilka höga krav de måste ha, men jag vet att jag inte ger ett bra intryck på folk av någon anledning. Någonting gör jag fel helt enkelt, ler för lite och utan att visa tänderna, tackar för lite, skrattar för lite, pratar för lite dialekt. Med mera, med mera.
Om jag kunde ta och lära mig att skriva lite mer positiva inlägg!
Jag har fortfarande en underbar pojkvän och en underbar familj och en fin lägenhet. Jag har fått bättre kontakt med min bror och jag har fått kontakt med min kära vän Sofia K  igen. Det gillas! Och snart är det sommar och då har Johan lovat mig att vi ska hitta på något kul. Bara någonting, en helg eller så. Men hur det än blir så blir det roligt och då har man någonting att se fram emot och längta till.
För att bli lycklig behöver man ett trevligt jobb, trevlig omgivning, något att drömma om och någonting att längta till. Jag tror det var det de kom fram till i slutet på programserien "Jakten på lyckan" iallafall. Isåfall har jag faktiskt chans att bli lycklig.




Malin

Tyvärr inget ovanligt för att vara mig med en sur smiley. Men ingenting går min väg helt enkelt. Inte ens ett sommarjobb kan jag få, trots att alla sa att sommarjobb det FÅR du. Det kan jag garantera att du får. Men icke sa nicke, de var tvungna att ha två referenser och min ena referens kom inte ihåg mig. Jag jobbade där sommaren 07 och 08 och 09 var jag sjukskriven. Nu pratas det om att sjukskriva mig på nytt. Det är ju också en jävla merit att skriva upp och rama in, en riktig skjuts ut i arbetslivet och en stor fördel. Fast det verkar ändå som om det är min enda chans att få pengar, hellre hemmavarandes med pengar än hemmavarandes utan pengar som jag är nu. Ibland verkar det som om 1 % av Sveriges befolkning är arbetslösa. Ingen jag träffar är arbetslös, det är bara jag. Har folk varit arbetslösa någon gång så har det varit ett par veckor typ.
Man känner sig som om man befinner sig på samhällets absoluta botten. Man känner sig uträknad. Inte blir det bättre av att varenda kotte jag känner och alla facebookvänner har jobb, bra jobb, jobb som de är utbildade för. Jobb som lärare. Jag känner mig allra avundsjukast på de som har jobb som lärare. Jag som var så nära... Men det gick åt helvete.

Frustration! Jag blir knäpp av att bara sitta här i lägenheten, men min pojkvän hatar promenader och vägrar gå på promenad med mig. Jag är uppvuxen med promenader. Det är en del av mig och en självklarhet, men det är väldigt tråkigt att gå på dem själv.
Vem ska jag ringa ? Jag har ringt Sofia men hon svarade inte, jag försöker övertyga mig själv om att anledningen till att hon inte svarar inte har med mig att göra. Jessica är ute i Öxnevalla, andra Sofia och syrran har jag i gbg. Tredje Sofia vet jag inte om jag känner tillräckligt väl. Hanelle jobbar. Sedan då ? Sedan fanns det plötsligt ingen mer jag kunde ringa. Ingen mer kompis finns i närheten. Jag måste skaffa mer kompisar! Men hur sjutton gör man det när man inte har något jobb ?  Det blev precis så som jag befarade. Jag och min älskade sitter här vid varsin dator. Ingenting händer. Inga jobb trillar över oss precis. Jag ska på intervju för ett fucking jävla sommarjobb. Värsta komplicerade invecklade intervjun i flera steg där man måste ha minst TVÅ goda referenser och så vidare. För en fucking sommar. För skitlite pengar. Just nu är inte allmäntillståndet det bästa hos mig kan jag säga, det är mycket som är piss och skit. Inga pengar, inget jobb, för lite vänner. Jag vet visserligen att jag är en sådan som aldrig blir riktigt nöjd, men just nu har jag goda anledningar att inte vara nöjd anser jag. Jag har rätt att tycka synd om mig själv.

jag blir så jävla besviken på att varenda jävla gång jag försöker ha fest är det en hel hög som ställer in.