uddatjejen

2005 bodde jag i en korridor i Karlstad och pluggade vid universitetet. Jag var en engagerad student, åtminstone i fritiden med diverse föreningar och olika roliga saker.
Det var under nollningsperioden och jag var engagerad i nollningen samtidigt som jag repade spexets nollespex varje eftermiddag. Plus att jag pluggade heltid, jag måste säga att jag är rätt imponerad över mig själv. Iallafall så var jag på studentpuben Bunkern på onsdags eller torsdags kvällen och pratade, bara helt kort, med en tjej där. Mest för att hon hängde med en annan tjej som varit min fadder föregående höst och som är en underbar människa. Emelie heter hon och jag är rätt ledsen för att vi aldrig lärt känna varandra ordentligt. Jag tror att det är någonting som inte riktigt klaffar oss emellan helt enkelt, vad vet jag inte. Kanske att hon har en så mycket högre mognadsnivå än jag.
Iallafall, jag såg den där tjejen bara helt kort, men dagen efter såg jag henne i korridoren nedanför.
"Bor du här ?" frågade jag
"Ja.. jag bor här" sa hon, och gjorde en märklig min.
Jag kände att jag fick ont i magen och blev rädd och orolig att jag hade dykt på fel person. Det kändes pinsamt och jag visste inte var jag skulle ta vägen, så jag sa bara.
"jag kände igen dig", sedan försvann jag.
Detta är en historia som tjejen i fråga har återberättat för andra människor ett flertal gånger. Jag undrar vad folk fått för intryck av mig av den historien ? Jag undrar vad hon fick för intryck av mig när jag gjorde som jag gjorde ?
Jag har iallafall bett om ursäkt. Jag är rätt knäpp ibland om man säger så. Särskilt när den där känslan av att ha gjort bort sig sänker sig över mig.
I onsdags träffade jag nya människor, och jag TROR inte att jag gjorde bort mig eller skrämde dem på något sätt. Men jag vet inte. Jag föll in i den gamla vanliga avbrytningsfällan. Jag är otroligt bra på att avbryta, jag vet aldrig när det finns tid över för mig att fälla in en replik. Det är något jag måste öva på.

Igår
sökte jag 3 jobb
besökte jag 1 polisstation
lagade jag 1 måltid
skrev jag 1 insändare
hängde jag en massa på facebook
pratade jag inte med Johan på telefon men väl på sms och facebook
pratade jag med 3
fick jag nya facebookvänner
handlade jag
hämtade jag ut en biljett till tåget
var jag arg på systemet
hittade jag inte vad jag skulle på nätet
planerade jag för morgondagen
kände jag de gamla vanliga känslorna
typ så

Det är då inte så ofta jag kommer åt datorn i dessa dagar när jag är hos familjen, alla är lediga och alla slåss om att få använda den. Dessutom har vi gjort saker, varit i Göteborg på långpromenad och korvgrillning, varit på nyårsfest och åkt skidor och grejat med det ena och det andra. Igår låg vi och kollade på film hela dagen och nu klockan 18 ska vi hem till syrran på fika och sedan blir det bio.

Vad ångrar jag ?
Svår fråga. Man ångrar bara det man inte har gjort, inte vad man har gjort.
Jag kan ångra saker som jag inte riktigt kan rå för.
Som när jag var överansträngd, överarbetad och fullständigt utmattad av sömnbrist och agerade som någon annan än mig själv. Skrev långa mail riktat till personer som jag tyckt varit elaka mot mig och skällde ut andra efter noter. Det är något jag ångrar och jag jobbar kraftigt med att försöka glömma allt det där.
Man kan inte hjälpa vad som händer en efter sådana händelser. Exakt vad det handlade om tänker jag inte skriva här... Något måste man få hålla för sig själv...

Imorgon ska jag kolla på en lägenhet :) Klockan 18. Vi har blivit erbjudna den och kanske, kanske att vi kommer få den. Sedan ska jag fixa praktikplats. Allt kommer bli mycket bättre när vi har någonstans att bo tillsammans, jag och Johan. Och när jag väl har praktiserat en period kommer det bli enklare att hitta arbete.
Allt kommer att ordna sig. Det är jag övertygad om.