Oro och lite beslutsångest.

De som känner mig vet att jag har haft lite problem med hälsan. Det har stabiliserats men det går upp och ner i perioder och just nu är jag väl någonstans på ett mellanläge. Det gör att jag är lite orolig för att göra saker annat än att hänga med älskade Johan eller min familj. Idag har jag dock trotsat det hela och varit med på först kör och sedan möte med Vänsterpartiet. Imorgon ska jag vara hemma på dagen och sedan träffa Jessica på kvällen. Vad som oroar mig lite är att det är meningen att jag ska åka bort över helgen. Till Sveg och hälsa på Kim. Tänk om det blir riktigt jobbigt, det har jag ingen lust med. Det går dock inte att dra sig ur nu känner jag, när jag har sagt till alla parter och beställt biljett och allt. Jag har dessutom sett fram emot det en längre tid.
Sedan är det som så att jag känner att jag skulle behöva fler vänner här i Borås, en sådan potentiell vän har bjudit in mig på fest på lördag! Det vore utmärkt att gå på den och kanske lära känna lite fler människor. Jag vill inte att jag och Johan ska sitta helt isolerade i vår lägenhet, utan jobb,intressen,pengar och vänner. Det är min värsta mardröm.. Nej, okej. Om jag satt där HELT själv utan min älskade Johan. Det vore en mardröm, men jag vill inte att vi ska vara ensamma... Det öppnades en chans att inte bli det och så SJÄLVKLART skiter det sig och blir på den helgen jag ska bort. När jag nu kan varendaste helg i övrigt, nästan iallafall. Så typiskt. Så därav min beslutsångest, men egentligen är det ju redan bestämt: jag SKA till Sveg och ha det riktigt trevligt. Det ska förmodligen inte bli några problem med hälsan, det gäller bara att ignorera skiten så löser sig det mesta.

ARG ARG ARG

"Tack för ditt besök idag. Men för närvarande kan vi inte erbjuda någon timanställning."

Men jag tänker inte låta mig tryckas ned! Jag vet att jag kan och jag är duktig och det är en jävla förlust för dem att inte anställa mig. Jag förstår inte heller hur de kan döma någon så snabbt. Direkt efter att jag gick ut ur rummet skrev hon mailet till mig om att jag inte var önskvärd. Varför sa hon inte det med en gång istället ? Varför är människor så fega. Jag blir förbannad.


Sannerligen inte stolt

Jag är sannerligen inte stolt över mig själv.
Klockan 10.00 skulle jag vara hos jobbcoachen. Den har visserligen inte gett mig någonting hittills. Likafullt är det bra att jag får en anledning att gå upp på morgonen och något i mitt schema att gå till. I mitt annars relativt tomma schema alltså. Vad gör jag ? Messar och säger att jag inte kan komma. Varför ? För att jag inte pallar att gå upp vid klockan halv 9 utan vill sova vidare.
Nu ska jag "straffa" mig själv genom att gå ner till stan hela vägen, köpa en tågbiljett tills på fredag och lämna in en trasig telefon. På fredag ska jag åka till Sveg! Hälsa på en trevlig tjej tillsammans med några andra trevliga tjejer. Det är precis vad jag behöver, jag umgås alldeles för lite med folk. Det är mest syrran och pojkvännen. Det ska dock bli ändring på det ! På onsdag ska jag till Vänsterpartiet. Det ska bli riktigt kul.
Jag är på väg att skriva "men" efter punkt ungefär hela tiden, jag vet att det inte är korrekt, jag hjälpte min mamma att rätta noveller (jo hon är väl lite wannabee svensklärare, tyvärr, jag vill ha något för mig själv) och då anmärkte jag kraftigt på "men" efter  punkt. Sedan är jag inte bättre själv. Vissa saker i mitt språk måste rättas till. Om jag vill komma ut med den där boken. Vilket jag vill ! Jag har skrivit tre sidor och jag vet inte om det är särskilt intressant läsning, men det ska bli bättre. Mycket bättre!

mvh Malin

RSS 2.0