uddatjejen

Nästa vecka mår jag bättre
det har jag lovat mig inatt
att den veckan ska ge mig kraften
harmonisk kurrande katt
Nästa månad står jag på scenen
inför en stor publik
och gör stordåd som kan fängsla er
och jag ska gå över lik
nästa år kommer min bok
min storartade bok om mitt liv
nästa vecka mår jag bättre
jag har stegat kliv för kliv
Jag får ta emot ett äpple
jag får ta emot applåder
jag får stora pris i tv
det finns inget som heter nåder
Palla äpplen ja, jag pallade inte
jag kämpade dag för dag
som om sommar vore vinter
så skottade jag snö från dörren
så skrapade jag rutorna
lyssna på kören
ta emot mutorna
ställ dig i ledet
dra in knät
men jag fick inte plats på riktigt
innanför ramarna
Nästa vecka mår jag bättre
om man bara kunde lova sig
var finns det, vad heter det
jag vill krama om och lyssna på dig

Nu har jag fått regelrätt, godkänd och stämplad ledighet. Ofrivillig arbetslöshet är värre. Det är en ledighet som egentligen inte är ledighet och inga pengar får man. Nu vet jag iofs inte om jag kommer få några pengar nu heller, jag tror banne mig inte jag kommer få några, när det nu bara handlar om en kort tid. Två veckor sa hon först. Jag hade gått och inbillat mig att jag skulle få betydligt längre, nu känns det skönt ändå att hon anser mig vara så pass kapabel ändå i mitt jobb, det är ju det som är det dumma, jag och älsklingen är likadana : Vi är utåt sett ytterst kapabla att utföra ett arbete, det är bara det att all den inre stressen sätter käppar i hjulet. Vi är osynligt "sjuka", det är ingen som märker någonting. Stress är sådan skit alltså, jag tror inte folk alltid inser vilken skit det är och hur farligt det är.

Föressten kändes det som att ge min gamla regissör en revanch nu härom dagen. Jag vet i och för sig att det inte är så, det är knappast min förtjänst, jag har i ärlighetens namn inte tränat honom ett dugg, men fan vad duktig han är min bror. Han slår alla de andra skådespelarna med hästlängder och han är långt mycket bättre och duktigare än min gamla regissör. Han som sårade mig som fan en gång genom att såga mig och mina kvaliteter.

Johan är söt när han säger att jag är söt
Johan är söt när han säger att jag är söt när jag säger att han är söt
jag är söt när jag skriver i min blogg att jag tycker att Johan är söt när han säger att jag är söt
Johan är söt när han failar att säga att jag är söt när jag säger att han är söt när han säger att jag är söt

vacker dikt va?
;)

Och jag sitter här med mina ilandsproblem.
Jag har inte tid med dem för i helvete!
Hur ska jag kunna hjälpa till att rädda världen om jag är upptagen med mina egna bekymmer ?
Jag vill vara frisk och stark och kunna hjälpa andra människor
Vara den man kan luta sig mot och få stöttning av.
Usch jag är så trött på alla ljud
Ljuden från Johans dator. Det är bara en massa ljud hela tiden, förstår inte hur han pallar det själv. Jag vill ha tystnad, jag har om igen börjat länga efter den totala stillheten. Jag vill inte jobba i sommar. Spelar ingen roll att jag har fått beröm och allt. Men jag vill varken jobba eller vara ledig när jag nu då inte har några pengar och ingenting man kan hitte på...
Men jag skulle ju kunna träna jättemycket och läsa böcker.
Det finns väl ingen som kan hindra mig ?
Jag menar ingen kan väl tvinga mig att jobba ?
Nog känner man ett ansvar, när jag nu har fått hem schemat och allting. Allt är klappat och klart, bara att börja.
Men jag har haft för bråttom, det kunde jag inte nog understryka i kortet till Rasmus : H a i n t e f ö r b r å t t o m.
Men man vill ju inte vara för bekväm heller.
Moderaterna tjatar ju om att människor är lata och bara lever på bidrag och sitter på sina rövar och bara pösar och har det så jävla gött. Riktigt så är det ju inte. Jag VILL INTE leva på bidrag, det är bara det att det känns ibland som jag inte har något val. Iallafall inte om jag ska sätta mig själv i första rummet.

fan jag vet att det inte hjälper att nojja sig och vojja sig... Men jag gör det ändå. Jag har alltid varit så sjukt rädd om Rasmus, inte ett hår ska krökas på hans huvud och jag har nog varit mer rädd om honom än om jag vore hans mamma. Så betänk bara om jag skulle få egna barn.... huvva!
Iallafall så har hans ena öga blivit allvarligt skadat... på självaste studentdagen! Han som redan ser dåligt, och naturligtvis var det det ögat han ser bäst på . Och jag börjar tänka i massa knäppa banor om att det kanske var ödet och meningen och straffet... Sådant som jag aldrig brukar tänka!
Det hjälpte lite att han sa idag att det hade blivit lite bättre och han hade sovit bättre på natten. Men nu sitter jag här och nojjar mig igen. Och jag tänker inte peppra honom eller föräldrarna med en massa sms om hur det står till. Jag får väl anta att de kommer höra av sig till mig om något händer...
Fy fan vad livet kan vara orättvist ibland!
Dessutom har jag problem med "det gamla vanliga", ganska starka för tillfället. Vilket inte passar sig eftersom jag måste jobba. Ska prata om en grej som jag tror kan vara bra. Jag vet att folk kommer opponera sig men jag tror att det kan vara det enda raka. Jag behöver mer tid för att ta det lugnt och för att njuta av sommaren. Eller livet för den delen,  hur ska man ha tid med det man vill göra ?
Vad finns det attt göra ?
ja livet är sannerligen en gåta...

Det där förbannade pcot!
Hade jag vetat att jag var som alla andra så hade jag inte haft några problem i världen.
Varken jag eller Johan har någon fast inkomst. Jag kan verkligen se framför mig hur fruktansvärt förbannade alla skulle bli. Alla vänner, familj m.m. skulle tycka att vi var dumma i huvudet. Men då är det väl bara att vänta några år då? men tänk om det inte funkar? Tänk om det är för sent ? Tänk om tiden bara går och går och ingenting händer ?

Det är frustrerande att inte ha något jobb och att samtidigt inte kunna plugga något mer pga csn. Jag har faktiskt börjat fundera på om jag kanske skulle bli lärare iallafall... Haha, jag drömde härom natten att jag hade tatuerat in loggan till Lärarnas Riksförbund på armen. "Symboliskt" sa mamma. Tänk vad hjärnan kan få till det.  Men helst av allt vill jag jobba som politiker. Men inte ens toppolitikerna i Borås jobbar ju med det på heltid och försörjer sig på det. Skulle jag ? lilla jag.
Nej jag vet att det enda raka är att fortsätta som jag gör. Jobba på imri, jobba i vården, leva snålt som fan och försöka spara slantarna. Jag kan nämligen inte låna mer nu. Jag kan inte studera mer om jag inte sparar ihop en buffert.
Fasen vad man ska ställa till det för sig.. Vad dum man är! Jag har skrivit på lillebrors studentkort att något han ska tänka på inför framtiden är : Ha inte för bråttom!
Det hade jag. Delvis påhejad av mina föräldrar och nu är de likadana mot honom. Man måste börja studera med en gång man tagit examen. Det är ju skitdumt! Vem sjutton vet precis vad den vill bli efter examen ? Tja, det finns väl dom som gör. Men jag och brorsan tillhör inte den sorten. Vi behöver prova oss omkring lite.
Det är väl bara att ta en sak i taget.

kram malin

Jag vill gifta mig borgerligt, och som sådan är man lika diskriminerad som homosexuella vad jag har förstått. Jag har förstått det som att man står på rad med en massa andra och så går man in, det tar två minuter, och så skriver man på ett papper. Så vill inte jag ha det. Och varför ska man gifta sig i kyrkan om man inte tror på skiten? Stå och lova saker inför Gud och höra hur äktenskapet ska välsignas , när man inte tror och inte står för vad människor har gjort i religionens namn ? Jag vill ha vackra tal om kärleken och äktenskapet, jag vill ha ett vackert rum och omgivning, jag vill tåga in, men icke. Och sedan vill jag ha en borgerlig begravning och de äger tydligen alltid rum i ett kapell, även om man inte har trott på Gud i sitt liv. Jag blir frustrerad!
Nu är det så att jag hoppas att det dröjer läääääääääääänge innan jag behöver gå på begravning. Och mitt eget bröllop dröjer nog också ett tag. Vi förlovade oss, med 5-kronors ringar från en automat, och nu tror folk att vi tänker gifta oss inom ett år. Men icke, det ska vi inte. Det ska dröja ett tag det med.
Nu måste jag springa ner i tvätten.
Idag på helgdag och ledig dag gör vi absolut ingenting roligt, vi har inga pengar heller, dagens happening är att tvätta. Oh vad skoj!
kram