uddatjejen

Ja vad tror ni ? Tror ni saker och ting är förutbestämda och att det finns en mening med allt som sker ?

Jag blir personligen knäpp om jag börjar tänka så.

Jag blir deprimerad och ledsen

För vad skulle det vara för mening med att jag har varit tvungen att vara långtidssjukskriven ?

Jag försöker hitta någon mening i det. Som att jag har blivit djupare, mer insiktsfull, tänker mer och på ett annat sätt, att jag har blivit snällare, mer godhjärtad.

Är det verkligen så då ?

Jag kan komma på när jag tänker på saker jag gjort tidigare i mitt liv att jag har varit en riktig jävla idiot. Ett riktigt jävla okänsligt svin. Jag har varit så fruktansvärt elak. Min mamma brukar säga att det absolut inte kan vara så, att det vore omöjligt för mig att vara något annat än snäll. Så är det dock inte.

Jag tror dock att jag är mest snäll. Till största delen är jag snäll.

Eller vad tycker ni ?

Så är mitt liv, upp och ner och hit och dit, hela tiden. Men jag har iallafall märkt att jag har fått en helt annan energi. Idag har jag slängt en massa skräp, städat, diskat och dammsugit. Mitt råtthål har blivit riktigt beboeligt, det ser nästan hemtrevligt ut!

Jag tror nog jag snart ska begära att få jobba lite mer, för nu är jag lite rastlös på min fritid och känner mig inte längre helt slut och bara sover och sover när jag är ledig. Jag har blivit trött på att slappa och vill göra lite mer meningsfulla saker. Nu vet jag iofs inte om och hur länge jag får vara kvar på Hemgården... Inte omöjligt att det bara blir ett kort tag till och sedan dags att börja leta på nytt. Frågan är bara vad jag ska hitta på... Jag vet inte riktigt.

Idag kommer K hit föressten :) Hon har flyttat till Borås under veckorna, har fått jobb  här, så vi ska gå och käka. Och snacka massa strunt hoppas jag. Hon är trevlig och håller inte bara en massa monologer om sig själv eller tjatar om och tjatar om samma eviga visa så man får fullständigt hål i huvudet. Hehe, för det finns det vissa som gör. Jag har blivit dålig på att tåla det med tiden, jag hoppas verkligen inte att jag har blivit en sådan där som inte klarar av att folk pratar om sig själva och sina problem utan bara vill framhäva mig själv hela tiden. Eller en sådan som inte lyssnar och inte tar folk frågor på allvar. Finns en del som aldrig tar en på allvar och aldrig förstår hur man faktiskt känner, jag ska försöka att inte bli en sådan. Jag vill vara en bra och god människa, en omtyckt människa som människor dras till och vill vara vän med. Men helst för flera av mina egenskaper och inte bara för att jag lyssnar, en vänskap ska vara ett givande och ett tagande, inte antingen det ena eller andra. Sedan finns det saker jag inte vill veta av över huvud taget föressten, och det är destruktivitet och oigenomtänkthet, och droger, jag klarar inte av droger.