uddatjejen

Var i Vänersborg och hälsade på vänner i fredags, som man inte sett på hur länge som helst, men det var trevligt :D Riktigt trevligt. Jag höll mig på banan och fick ingen klump i magen av något eller någonting, nu håller jag tummarna för att det fortsätter såhär bra även nästa helg.  Min bror som är 10 år yngre än mig började lärarprogrammet i höstas, nu har han visserligen hoppat av fick jag nyss reda på men E sa en intressant grej "vem tror du får examen först ?". Förmodligen han.
Det är ju det att alla förväntar sig att man ska ta den där examen, att jag tog ett litet avbrott men ska ta upp det igen. Visserligen, de flesta andra jag känner som hoppat av lärarprogrammet har ju tagit upp det igen (D,E,K m.fl.) andra har gjort det lite senare än vad de egentligen skulle för de tagit sabbatstermin eller varit utomlands eller så (P,K,A m.fl. ) Vad de alla som tagit examen har gemensamt är att de alla är så oerhört lyckliga och att de alla säger att det tagit såååå oerhört lång tid. Som absolut mest har det tagit dem 6 år att bli färdiga. 6 år. Vad fan är det ? Det är ju i n g e n t i n g. Det är 4 år sedan jag abrubt fick avslutata mina studier i Karlstad några ynka månader innan det var meningen att jag skulle ta examen. Jag var då blott 25 år gammal och hade inte gjort annat än att plugga i mitt liv. Vilken t u r att jag inte tog examen då. Den hemska häxan på praktiken som var en stor anledning till att jag inte fixade skiten sa faktiskt en sak som nog tyvärr var sann : "det är bättre att du mår dåligt nu än att du mår dåligt sedan". Hade jag lyckats få ett lärarjobb där på hösten 08 så hade jag nog mått rätt dåligt rätt snabbt.
Jag fixar inte grejen helt enkelt. Jag kommer inte ta något lärarexamen. Så är det.
Men jag har dock en fil.kand. och den kan ingen ta ifrån mig.

Just nu pågår förhandlingar om en ny praktikplats. Jag ska kanske få vara på ett arkiv på högskolan. Press ligger på min pappa att snacka sig till att jag får platsen, alla andra har sagt ja. Någon jäkla förmån ska man väl få för allt slit. Nu har han dock säkert sagt att jag är otroligt duktig på svenska ... vilket jag ju inte är nu längre, men jag får väl försöka iallafall. Jag är åtminstone inte d å l i g på det. Jag kan nog lära mig.
Håller mina tummar för att allt ska gå vägen och för att kroppen och mitt arma helvetes psyke ska palla.

Ibland känner jag mig så jävla värdelös som inte har kommit någonstans i mitt liv. Suck suck suck suck
Det är när jag läser om tjejer som jag själv spelat teater tillsammans med för några år sedan www.kulturpedagogerna.nu www.showakademin.se  Det där kunde varit jag!

Du känner dig så ofta som Salieri
Bortsett från ögonblicklig ära och berömmelse
Du skäms för din tro
Att du
På allvar
Trodde
att du skulle bli författare
att någon skulle vilja läsa
om ditt liv
för det skulle väl vara det du skulle skriva om
skriva om en vandrande pinne
som man helst bara vill radera ut
ALLA HATADE DIG TYP
du vet väl det, vandrade pinne ?
ALLA HATADE DIG

Men du har valt själv
att inte avsluta ditt liv
även om du kanske borde
bortsett från att du borde väl vara god nog för den här världen
Depressiva tankar
nej så illa är det inte
du kniper ihop
du njuter ibland
men ibland blir det så uppenbart
att du inte passar in riktigt
i den där skaran
som faktiskt blir ett med sina kläder
och inte ser ut som om dom har klätt ut sig
som faktiskt levererar
får ut den där innersta smärtan
eller yttersta lyckan
eller det som finns bakom det bubblande fnisset
eller de vi alla går och bär på
det bankande hjärtat
ditt hjärta bankar också
men du tror att du måste prestera
kanske är det dags att du kryper ur det där
och inser att du inte är den enda
som är förbannat trött på detta tjat om livspussel
och anser att du är lika god som någon annan
och ska accepteras
för den vandrande pinne du möjligen är

Jag kommer aldrig någonsin titulera mig själv moderat. Jag kommer aldrig någonsin att bli blå. Det är fastställt.   Vänsterpartiet står för det jag står för i praktiken, jag tycker nästan alltid som vänsterpartiet och jag är ju för sköven medlem och hyfsat aktiv i partiet. Jag kan dock irritera mig på att många vänsterpartister är så naiva och ofta så oigenomtänkta i sina uttalanden. Framförallt kan jag irritera mig på det där- men det gäller iofs alla partier- att bara för att det tillhör den andra sidan så är det dåligt. Man lyssnar inte på vad någon faktiskt säger utan har redan bestämt innan man läser det någon skrivit ellet hört det någon sagt att det är dåligt eftersom det inte är vänster. Just nu tänker jag på det Annie Lööf skrivit, jag förstår faktiskt hur människan tänker, hon erkänner ju faktiskt att vi har ett problem i Sverige och att pengar på banken inte ska vara en fråga om en klass. Sedan är hon lite bakom flötet när hon skriver att fördelningen i Sverige är bra för det är den ju inte, men hon har faktiskt sett att vi har ett problem som vi bör göra något åt. Jag känner både extremt röda och extremt blåa människor, jag kan störa mig på båda delarna för att de kan vara så oerhört snabba med att döma.
Det finns helt enkelt inget parti som stämmer för mig till punkt och pricka även om jag är med i ett parti. Jag vill engagera mig, jag vill säga något till det här fuckade samhället och då måste jag vara med i ett parti för att åtminstone någon ska vilja lyssna på mig. Vänsterpartiet ligger absolut närmast, men någon extremvänstrare är jag inte...

Jag kan känna en tomhet när jag tänker på Karlstadtiden och tiden idag.
Jag kan känna en enorm saknad efter en tid som var.
Men jag flyttade tillbaka och ville ta tillbaka allt men det var för sent, jag var t.o.m beredd att försöka övertala Johan att flytta med mig till Karlstad och starta ett liv där. But it was too late.
Finns några speciella personer jag saknar extra mycket.
De verkar dock inte sakna mig tillbaka som jag önskar. De lever sina liv och jag var ingen viktig del av deras liv. Samtidigt så har jag ändå valt som jag har valt av en anledning, det var ändå mitt val att flytta till Borås och försöka starta upp ett liv här. Nu blev det inte riktigt som det var tänkt, men det är inte för sent. Tyvärr så har jag nog blivit påverkad i en negativ riktning åt vissa håll, det är svårt att engagera sig när man inte har någon att engagera sig tillsammans med. Jag måste försöka lära känna de andra i Vänsterpartiet lite mer, kanske finns något projekt man kan ta tag i, jag vill så gärna engagera mig för jag vill så gärna hamna i kommunfullmäktige jag med och jag vill också sitta i partistyrelsen! Men då gäller det att man engagerar sig och ständigt har ett järn i elden. Då duger det inte att bli sjuk av stress och ha ett behov av tio timmars sömn, så är det ju.


Tänk innan man visste vad kärlek var, vad dum man var. Vad man har gjort bort sig många gånger... Jag hade i princip bestämt mig för att jag skulle bli kär i en kille innan jag hade lärt känna honom, jag kände inte ens efter om jag verkligen var kär , jag hade bara bestämt mig, han var min och ingen annans.
Då läste jag svenska, fan vad kul det var, jag skulle vilja läsa det igen, men det kommer kräva så oerhört mycket, man måste sitta med en bok precis hela tiden.  Inte för att det skulle göra så mycket i mitt liv just nu.  Kan lika gärna sitta med en bok hela tiden som sitta vid datorn hela tiden,  problemet är bara att man måste hålla sig vaken. Att jag sitter med en fil.kand i svenska är jag oerhört stolt över, det känns härligt. Men jag vill jobba med någonting inom svenska också, annars känns det meningslöst. Jag jobbar liksom inom industri. Hade jag nog aldrig trott...

Kan tänka på det ibland... vad otroligt lite det är som skiljer. Jag var fem nätter ifrån att ta en lärarexamen. Hade jag sovit de där nätterna så hade jag kanske orkat och klarat av den där sabla praktiken. Jag försökte ju en gång till och tog upp lärarstudierna visserligen, men eftersom jag blivit trögare och fått koncentrationssvårigheter så gick det som det gick, plus andra orsaker. Mina forna klasskamrater sitter på fasta tjänster med höga löner och en del bor utomlands och sitter på otroligt schyssta jobb. Och hade det inte varit pga några ynka, små händelser lite här och lite där...Så hade jag också kunnat sitta på ett schysst jobb idag.
Tänker lite på min kompis SJ, hon och hennes fästman bor i schysst bostadsrätt i en av Göteborgs finaste förorter, både har schyssta jobb och ganska höga löner. De åker utomlands minst två gånger om året och håller i flotta fester och det ena med det andra. En gång i tiden satt vi båda på studiebidrag och bodde i varsit litet korridorsrum.  En gång gick vi i samma klass och fick exakt samma resultat på samma tenta. Idag bor jag och min älskade i Borås i en rätt halvdan, sketen lägenhet i ett lite halvdant bostadsområde. Pengarna gör så att vi går runt men inte mer. Vi har knappt råd med kläder och kan absolut inte åka utomlands. Framtiden ser väldigt osäker ut, jag har en ofärdig utbildning och inga referenser. Bara för att jag mått dåligt. Inte klarat av att hantera vardagen på ett bra sätt. Bara av några små, ynka orsaker har det blivit som det har blivit.
Så sjung med nu alla :
det kunde lika gärna varit jag
det kunde lika gärna varit jag
lilla fågel blå

Vissa saker kan verkligen göra mig irriterad. Som det här jävla pcot.... Det har bara blivit värre och värre med åren och läkarna skyller på än det ena, än det andra. Jag har gått upp i vikt, jag har stressat, jag har gjort det och det. Hur kommer det sig då att mina vänner stressat och jojjat i vikt som fan men ändå aldrig någonsin haft konstig mens ? Eller som i mitt fall: En icke existerande mens. Den har lagt av helt  nu, min mens. Jag tror att den är knuten till hur jag mår i skallen också. Antagligen är den inte borta för evigt.
Desto viktigare att jag satsar på att gå ner i vikt. Jag har bestämt att jag ska gå ner 10 kg under 2012. Igår hoppade jag över sötsaker. Haha, ni förstår vilken nivå jag ligger på va ?  Fanns en period då jag åt något sött varje jäkla dag. Not good at all. Det första och mest grundläggande jag ska göra är att lägga av med allt överflödigt. Jag ska äta frukost, lunch och kvällsmat men inte hålla på och bre en macka och knapra choklad däremellan i tid och otid. Dessutom ska jag börja träna. Jag har varit iväg på spinning några gånger med C, men sedan blev jag förkyld och har inte kunnat köra mer. Jag har fortfarande virus i kroppen, men på måndag tänker jag köra igång igen på helfart. Ett par tre gånger i veckan borde jag kunna köra utan problem.

Hamnade i en konflikt med min kära inatt. Han har börjat med ovanan att gå och lägga sig 6 på morgonen vilket verkligen inte är bra. Själv går jag och lägger mig typ 23,  Johan lovade att han skulle gå och lägga sig senast 00 men jag vaknade både 00, 01, 02 och slutligen 03 utan att han hade gått och lagt sig. Då brast det för mig. Nu har jag dock bestämt att jag ska skita i hur han sover så  länge det inte stör min egen sömn. Min sömn är ju oerhört viktig för mig, sköter jag bara min sömn så håller jag mig flytande. Dock borde jag sluta med de där jäkla sömnpillerna, men jag vågar inte. Tyder förmodligen på ett beroende, jag tror jag behöver hjälp att tänka om där.