Diverse
Jag tittade på programmet "Sommarpratarna" på tv igår eller om det var i förrgår. En professor som föreläser och som från början är läkare var med. Han pratade om människors fasta övertygelse om att det går att tänka sig sjuk. Naturligtvis har hypo-Malin börjat noja.
Jag vill helst inte skriva om vad det handlar om på nätet... Jag vet att alla möjliga mellan himmel och jord läser min blogg, dess bildlöshet till trots. Men så mycket kan jag säga som att hypo-Malin nojjar om att tänka sig sjuk, men jag försöker bota mig själv samtidigt och tänka att det går att tänka sig frisk. Jag använder mig av SOAL -systemet, Stop Observe Attack Let go. Så fort den där tanken dyker upp ser jag på den i alla vinklar, jag observerar den, sedan attackerar jag den och sedan försöker jag låta den försvinna. Vissa saker har blivit bättre, peppar peppar ta i trä, men det kan ju gå lite upp och lite ner med sådant där.
Idag välte jag ut en hel hink skurvatten, precis när jag tänkt att jag var nöjd med min insats för dagen och kände mig tillfreds. Jag visste inte hur jag skulle få upp det heller, jag förstörde en handduk... BRA
Imorgon ska jag sitta i nämnd. Ikväll tänkte jag vara tävlingspublik när mitt parti tävlar i nyktehetsfrågor, som de gör varje år, mot de andra partierna. Jag hoppas på fint väder imorgon kväll så man kan vara utomhus och grilla lite. Sedan hoppas jag på lite socialt samkväm efteråt. Gärna gratis. Snart är det lillebrors student! Som jag har satt fram emot den. Det är verkligen en rolig dag, jag minns det som igår, fast det redan gått nio år.. ahaa
Jag vill helst inte skriva om vad det handlar om på nätet... Jag vet att alla möjliga mellan himmel och jord läser min blogg, dess bildlöshet till trots. Men så mycket kan jag säga som att hypo-Malin nojjar om att tänka sig sjuk, men jag försöker bota mig själv samtidigt och tänka att det går att tänka sig frisk. Jag använder mig av SOAL -systemet, Stop Observe Attack Let go. Så fort den där tanken dyker upp ser jag på den i alla vinklar, jag observerar den, sedan attackerar jag den och sedan försöker jag låta den försvinna. Vissa saker har blivit bättre, peppar peppar ta i trä, men det kan ju gå lite upp och lite ner med sådant där.
Idag välte jag ut en hel hink skurvatten, precis när jag tänkt att jag var nöjd med min insats för dagen och kände mig tillfreds. Jag visste inte hur jag skulle få upp det heller, jag förstörde en handduk... BRA
Imorgon ska jag sitta i nämnd. Ikväll tänkte jag vara tävlingspublik när mitt parti tävlar i nyktehetsfrågor, som de gör varje år, mot de andra partierna. Jag hoppas på fint väder imorgon kväll så man kan vara utomhus och grilla lite. Sedan hoppas jag på lite socialt samkväm efteråt. Gärna gratis. Snart är det lillebrors student! Som jag har satt fram emot den. Det är verkligen en rolig dag, jag minns det som igår, fast det redan gått nio år.. ahaa
Vet ni vad jag ogillar?
Jag ogillar att jag inte haft råd att gå till frisören på tre år
jag ogillar att jag har tre-fyra hål i mina tänder som jag ännu inte haft råd att laga (det är nog det jag ogillar mest)
jag ogillar att jag har ett enda par byxor som är helt hela och sitter någorlunda
jag ogillar att jag har kanske högst två-tre par tröjor som ser någorlunda respektabla och snygga ut
jag ogillar att jag inte har råd att köpa mig en kavaj
jag ogillar att jag inte har råd med semester
jag ogillar att jag inte har råd att köpa något fint till min bror till hans student
jag ogillar att jag bara går upp hela tiden trots att jag inte äter så särskilt mycket
jag ogillar att människor tror att jag inte klarar att jobba som lärare
jag ogillar att jag tror att de har rätt
jag ogillar att jag har högst två par strumpor utan hål
jag ogillar att det inte går att få någon tvättid
jag ogillar att jag inte har råd med några inredningsprylar
jag ogillar att jag inte har råd med körkort
jag ogillar att det är såhär det kommer se ut, resten av mitt liv
jag ogillar att jag har tre-fyra hål i mina tänder som jag ännu inte haft råd att laga (det är nog det jag ogillar mest)
jag ogillar att jag har ett enda par byxor som är helt hela och sitter någorlunda
jag ogillar att jag har kanske högst två-tre par tröjor som ser någorlunda respektabla och snygga ut
jag ogillar att jag inte har råd att köpa mig en kavaj
jag ogillar att jag inte har råd med semester
jag ogillar att jag inte har råd att köpa något fint till min bror till hans student
jag ogillar att jag bara går upp hela tiden trots att jag inte äter så särskilt mycket
jag ogillar att människor tror att jag inte klarar att jobba som lärare
jag ogillar att jag tror att de har rätt
jag ogillar att jag har högst två par strumpor utan hål
jag ogillar att det inte går att få någon tvättid
jag ogillar att jag inte har råd med några inredningsprylar
jag ogillar att jag inte har råd med körkort
jag ogillar att det är såhär det kommer se ut, resten av mitt liv
Nej jag vet inte vad det är
Jag vet av erfarenhet att man inte ska skriva någonting på nätet.
Eller jo, någonting kan man väl skriva men vissa saker är väldigt dumt att man skriver om.
Jag har ju tystnadsplikt och allt möjligt.
Men en sak kan jag iallafall skriva och det är att jag har ganska svårt för att slappna av nu för jag oroar mig över en grej. Jag försöker dock säga åt mig själv att det inte är någon idé att oroa sig, för det LÖSER sig. Men vissa saker är så jävla orättvisa.
Vissa glider genom livet på en räkmacka, andra får slita som djur. Jag, i min tur, har så fruktansvärt svårt för att memorera saker, att komma ihåg hur någon vill ha det. För de vill ju ha det på ett särskilt sätt, de gamla och de funktionshindrade. Sedan ska vissa saker göras på ett särskilt sätt och jag har så svårt för att komma ihåg och för att veta hur. Jag tänker så oerhört långsamt och är så upptagen med att oroa mig och det ena med det tredje. Ja, fy fan.
Igår kände jag mig sjukt nöjd, inte minst över andraplatsen på imri! idag känner jag mig fail.
Och så allt annat som drar i mig.
Ska ut idag, ska vara i gbg hela dagen imorgon, en massa sociala saker. Och jag har fått så svårt för sociala saker, på ett jobbigt,psykiskt sätt. Inte här i lägenheten, men att vara ute. Jag tyckte t.o.m att det var jobbigt att träffa mina föräldrar härom sistens. De som brukar bidra med att jag blir alldeles lugn i hela mig. Det är väl mitt nätberoende, jag kan väl inte vara lugn om jag inte får sitta på nätet. Som en drogavvänjning, haha.
Nej jag vet inte vad det är.
Eller jo, någonting kan man väl skriva men vissa saker är väldigt dumt att man skriver om.
Jag har ju tystnadsplikt och allt möjligt.
Men en sak kan jag iallafall skriva och det är att jag har ganska svårt för att slappna av nu för jag oroar mig över en grej. Jag försöker dock säga åt mig själv att det inte är någon idé att oroa sig, för det LÖSER sig. Men vissa saker är så jävla orättvisa.
Vissa glider genom livet på en räkmacka, andra får slita som djur. Jag, i min tur, har så fruktansvärt svårt för att memorera saker, att komma ihåg hur någon vill ha det. För de vill ju ha det på ett särskilt sätt, de gamla och de funktionshindrade. Sedan ska vissa saker göras på ett särskilt sätt och jag har så svårt för att komma ihåg och för att veta hur. Jag tänker så oerhört långsamt och är så upptagen med att oroa mig och det ena med det tredje. Ja, fy fan.
Igår kände jag mig sjukt nöjd, inte minst över andraplatsen på imri! idag känner jag mig fail.
Och så allt annat som drar i mig.
Ska ut idag, ska vara i gbg hela dagen imorgon, en massa sociala saker. Och jag har fått så svårt för sociala saker, på ett jobbigt,psykiskt sätt. Inte här i lägenheten, men att vara ute. Jag tyckte t.o.m att det var jobbigt att träffa mina föräldrar härom sistens. De som brukar bidra med att jag blir alldeles lugn i hela mig. Det är väl mitt nätberoende, jag kan väl inte vara lugn om jag inte får sitta på nätet. Som en drogavvänjning, haha.
Nej jag vet inte vad det är.
Självinsikt ?
Jag har rensat lite i min vänlista på facebook. Blev väldigt förnärmad för ett tag sedan när jag upptäckte att en del vänner raderat mig, men nu kände jag att jag ville göra likadant. Nu har jag rensat bort alla framgångsrika människor. Inte alla som har ett fast, välbetalt och inspirerande jobb, för det är fan de flesta, utan de som är sådär löjligt framgångsrika, många av dem dessutom ganska dryga som människor. Det är sådana stunder jag undrar vad fan jag gjort för fel ? Men jag tror nog att det största felet jag gör är att jag gräver ner mig för mycket och ältar för mycket. Samt att jag inte nöjer mig med det lilla. Jag har nu inte jobbat för imri på långt över en vecka. Fast jag antagligen måste. För att jag inte pallar. Jag har två skitjobb, det är vad jag har. Fanns en tid där jag sa att jag nöjer mig med vad fan som helst, bara jag får ett jobb. Men så är det inte längre. Men vad fan SKA jag jobba med då ?
Hehe... Har ni hört den här visan förut ? ;)
Har jag nått någon utveckling ?
Haha... kanske att jag nått en smula självinsikt. Samtidigt så sa min läkare att hon gärna sjukskriver mig om jag vill. Men vad skulle det leda till för gott ? Det skulle vara jäkligt skönt, men vad skulle det leda till i längden ? Om jag nu vill ha den där välsignade lediga sommaren som jag trånar efter, då måste jag jobba en ordentlig period så jag har något att vara ledig ifrån.
Sedan återstår det att se om jag kan plugga på folkhögskola, eller om det inräknas som samma som högskola enligt csn-reglerna så att jag inte kan ta studiemedel för det. Nu pratade Johan om att vi måste se hur det blir för hans del med vad och vart han ska studera också. Om han ska studera annorstädes så måste vi sära på oss och det vill vi inte, men det finns väl folkhögskolor lite varstans ? Kanske finns fritidsledarlinjen i Umeå också, om han skulle få för sig att plugga där ? Det LÖSER sig. På något sätt så kommer det att lösa sig. Bryter jag ihop i sommar och blir sjuk och åker in på sjukhuset, får jag cancer, får någon annan cancer, så löser sig det med. Det är så man måste tänka.
Människor dör varje dag och våldtas och mördas och misshandlas.
Då borde väl jag stå ut med en kärring som gnäller på mig ? Vi får hoppas det iallafall. Och ingen kan tvinga mig att vara där. Jag kan säga upp mig. Det tror jag iallafall.
Det löser sig.
Hehe... Har ni hört den här visan förut ? ;)
Har jag nått någon utveckling ?
Haha... kanske att jag nått en smula självinsikt. Samtidigt så sa min läkare att hon gärna sjukskriver mig om jag vill. Men vad skulle det leda till för gott ? Det skulle vara jäkligt skönt, men vad skulle det leda till i längden ? Om jag nu vill ha den där välsignade lediga sommaren som jag trånar efter, då måste jag jobba en ordentlig period så jag har något att vara ledig ifrån.
Sedan återstår det att se om jag kan plugga på folkhögskola, eller om det inräknas som samma som högskola enligt csn-reglerna så att jag inte kan ta studiemedel för det. Nu pratade Johan om att vi måste se hur det blir för hans del med vad och vart han ska studera också. Om han ska studera annorstädes så måste vi sära på oss och det vill vi inte, men det finns väl folkhögskolor lite varstans ? Kanske finns fritidsledarlinjen i Umeå också, om han skulle få för sig att plugga där ? Det LÖSER sig. På något sätt så kommer det att lösa sig. Bryter jag ihop i sommar och blir sjuk och åker in på sjukhuset, får jag cancer, får någon annan cancer, så löser sig det med. Det är så man måste tänka.
Människor dör varje dag och våldtas och mördas och misshandlas.
Då borde väl jag stå ut med en kärring som gnäller på mig ? Vi får hoppas det iallafall. Och ingen kan tvinga mig att vara där. Jag kan säga upp mig. Det tror jag iallafall.
Det löser sig.
Funderingar
det finns två sighter på nätet där jag går in oftare än alla andra sighter. Det är de som tillhör mina två jobb. Vikarielistan för vård och omsorg samt imri. Jag har hittills inte blivit inringd en enda gång för att jobba i vården, jag har å andra sidan inte så många pass inbokade. För varje gång jag får ett godkänt pass på imri måste jag avboka mig från vikarielistan den dagen, eftersom jag inte har lust att jobba 12 timmar i streck och det är nog inte bra för mig heller. Det blir jäkligt dumt i längden. Ser inte bra ut att ha så lite inbokat i vården, det gör väl inte direkt att de kommer ringa oftare... Så nu tror jag att jag har kommit fram till vad som blir bäst : jag skriver upp mig på vårdlistan varje dag och har de fortfarande inte ringt vid typ 12 så bokar jag upp mig på imri. Jag måste ju vara på något av ställena iallafall. Något annat går ju inte. Jag är en sådan där lat vänsterpartist... usch vad jag har svårt för folk som tror sådana dumheter. Lata människor finns men varför skulle det vara sammankopplat med att man vill att alla människor ska ha det lika bra ? Hur kan man över huvud taget få att alla ska ha det lika bra till något negativt ? Det är för mig obegripligt. Strange world.
Jag hoppas att det är sämre väder imorgon, att folk är snälla men att man samtidigt inte behöver intervjua lika många, det tar på halsen, och så hoppas jag att alla företaganden jag har framför mig kommer gå bra.
Allra helst att jag vinner en stor summa pengar så att jag blir rikast i hela världen och slipper jobba.
Men hur i hela friden hittar man ett jobb man trivs med ?
Konstaterat är iallafall att jag trivs betydligt bättre med att jobba inom vård och omsorg och ha arbetskamrater än jag trivs med att sitta hemma med min dator och ringa telefonintervjuer.
Jag hoppas att det är sämre väder imorgon, att folk är snälla men att man samtidigt inte behöver intervjua lika många, det tar på halsen, och så hoppas jag att alla företaganden jag har framför mig kommer gå bra.
Allra helst att jag vinner en stor summa pengar så att jag blir rikast i hela världen och slipper jobba.
Men hur i hela friden hittar man ett jobb man trivs med ?
Konstaterat är iallafall att jag trivs betydligt bättre med att jobba inom vård och omsorg och ha arbetskamrater än jag trivs med att sitta hemma med min dator och ringa telefonintervjuer.
