uddatjejen

Hej!

Ja jag tror jag ska banta ner mitt snack om mens, barn och psykos i den här bloggen. Visst, det är en stor del av mitt liv, men jag tycker inte ens det är kul själv att tjata om det, jag bara återvänder till det hela tiden som ett jäkla tvång. Samma med mitt ältande om att jag var mobbad i grundskolan. Vad jag än pratar med min psykolog om så återvänder jag till det :" jaa... men det är ju bara för att jag har varit mobbad". Plus att jag gärna skyller allt på min dåliga självkänsla. Fan det är dags att räta på ryggen!

Och sluta fega på jobbet... Rätt ofta skriver jag frågor som jag har tänkt ta upp och sedan vågar jag inte ta upp det...Såå dumt verkligen.

 

Just nu är illröda vänster-Malin på högvarv föressten!

Dom ska riva alla hyreshus på min gata till förmån för nya jätteflashiga och lyxiga hus, färre till antal och mycket dyrare hyra. Detta beror på blåbetong och hög radonhalt i nuvarande hus som byggdes på 70-talet. De har känt till det hela i massor av år utan att göra något åt, de har mörkat det och smusslat undan, de har inte tagit tag i problem som varit för de har bara väntat på att göra såhär en vacker dag.  De säger att de vill att alla bor kvar.. men HUR rimmar det med dubbelt så hög hyra ?

Vi som bor här är lågavlönade, många är pensionärer. Det var detta boende jag fick tag i, har i praktiken inte råd med en krona dyrare hyra... Det är knappt så det går runt i nuläget, och jag är övertygad om att det ser likadant ut för många andra som bor här.

Nu hade jag visserligen inte planerat att bo här så länge, tanken är ju att jag och Johan ska bo tillsammans igen när vi har kommit på fötter. I praktiken alltså när jag har blivit friskförklarad, för en stor anledning att jag inte vill flytta igen beror på att jag inte vill börja om med ett nytt vårdteam, plus att jag också vill må bättre i det stora hela. Jag gjorde ett stort misstag 2010 när jag fick för mig att jag skulle tillbaka till Karlstad igen, det var väldigt dålig planering. Ingenting var ju som förr, varken jag eller någon annan. Så dit ska jag inte, helst vill jag inte till Växjö heller, jag vill bo här i Borås, men problemet är att det vill inte Johan. Visst, vi skulle ju kunna vara särbos, kulbos, resten av livet, det går ju det med. Det är dock inte vad jag vill.  Däremot ser nog Johan det som en möjlighet, eftersom han inte delar min barnlängtan. Finns ju iofs särbos som har barn med, men barnen måste ju ändå ha en fast adress, kan ju knappast hoppa mellan två städer...

Svåra frågor det här. Det är mycket nu, har känt mig apstressad hela dagen, uppvarvad nästan. INTE bra, nicht good. Men nu har jag iallafall fått skriva av mig lite, och det är ju bra.

Tänder ja...Jag har problem med en tand :(  Antingen har det blivit ett stort hål eller så är det en lagning som har släppt, tycker mest det ser ut som att jag har fått ett stort hål. Sjukt irriterande, antagligen beror det på det att när jag kom hem med mina fem flourflaskor för två månader sedan så upptäckte jag att det var "för frisk andedräkt" och inte "mot karies". Men jag tänkte att det säkert dög lika bra, det stod ju att det var "hög flourhalt". Men eftersom jag nu fått det här jäkla hålet så dög det inte lika bra. Jag hade/har ju inte precis ekonomi att köpa nya flaskor. Pappsen har varit bortrest största delen av den här tiden så jag har inte haft möjlighet att låna några pengar. Men fy fan vad jag längtar efter den dag då jag kan klara mig utan lån från föräldrarna. Det skulle egentligen bara behövas 2000 spänn till så skulle jag klara mig utan några som helst problem. Min förhoppning är att jag ska få lite mera pengar efter nyår, jag har ju gått med i a-kassan och allt. Sedan hoppas jag att dom kan anställa mig på Hemgården...eller någon annanstans, fan vad skönt det hade varit. Jag trivs bra på Hemgården. Jag trivs mycket bättre med att lämna ut nycklar och prata i telefon och chittchatta med folk som kommer förbi, än vad jag trivs med att stå inne på ett arkiv och sortera tentor. Det var faktiskt ett sjukt tråkigt jobb kan jag se såhär i efterhand. Det är nästan som att det var ännu tråkigare än Speed. På Speed fanns det iallafall trevliga människor och man hade mycket fikaraster.

Fick dock tillsägelse på jobbet idag :(  Usch vad jag avskyr att få tillsägelser. Varför kan jag inte få glida omkring bara och låta allting bara flyta med ? Jag vill vara den som styr och ställer och lämnar ut tillsägelser till folk, eftersom jag vill vara den som kan jobbet bäst.

Vad har jag trivts bäst med egentligen ? Jag har ju gjort hyfsat mycket olika saker nu. Jag får nog nästan säga att det jag trivts bäst med är det jag gör just nu. Förutom vissa stunder som lärare, vissa stunder kan det verkligen vara jättetrevligt att jobba som lärare, men det är för mycket  jobbigt som väger över, för mycket att göra. 

Håller verkligen alla tummar och tår för att jag får stanna på Hemgården åtminstone ett år.

Visst, ni andra tjejer, ni normala tjejer med mens, ni är grymt avundsjuka på mig och tycker att jag verkar ha det asgött. Men jag säger bara det...Så lagom asgött sedan när jag ska börja äta en massa hormoner och ägglossningsstimulerande medikament...Som ändå antagligen inte kommer leda någon vart. Har väldigt svårt att tro att jag någonsin kommer bli gravid. Känns jobbigt nu när den ena efter den andra av ens bekanta skaffar familj och barn, känns ensamt och tråkigt att leva ett liv utan barn.... Suck, det här ältar jag ständigt och jämt. Det är som en bandspelare som har hakat upp sig, som bara mal och mal samma visa om igen... inga barn,inga barn,inga barn...

Och jag mår verkligen dåligt av det. Det och jobbet då... att inte få något jobb... Ingen stabilitet i tillvaron...Inget liv.

*Suck*

Jaha jahaja vad ska jag hitta på att skriva idag...

 

Var hos dietist idag. Fick kartlägga precis allt jag äter under en hel vecka och dricker... Trots att jag dricker betydligt mindre än många andra jag känner så dricker jag för mycket. Trots att jag äter sundare än många andra så äter jag osunt. Skrämmande att höra att jag tydligen vägde 55 kg i mars 08 när jag blev inskriven, trodde faktiskt inte att det var så illa... Men jag hade ju glömt bort att äta. Det går att se vilken negativ spiral jag var inne i, ett jäkla ekorrhjul som inte gick att ta sig ur. Tänk att man skulle bli så märkt av det, märkt för livet.

 

Min Johan åkte hem idag... Har fått rå om  honom över helgen men nu är det åter till vardagen igen, jag vill ha helg och fest, jag vill mysa med min J och jag vill känna livet i mig. Samtidigt är min vardag nu en helt okej vardag ändå...En praktik jag trivs okej med, fler vänner än vad jag hade 08, bättre kontakt med familjen, som också är mina vänner, bättre kontakt med min bror, vilket känns bra. Sedan är det ju mycket som inte känns så kul heller...

Kanske inte ska skriva det här för att det är rätt känsligt... Den här bloggen är ju inte helt anonym, en gång i tiden länkade jag den från min facebook och jag fick nog en del oönskade läsare då på samma gång. Men jag kör på som det är nu ändå, men tänker inte länka den på facebook något mer. 

Sedan skulle jag iofs önska att jag var lite tuffare...

Jag vågar typ inte skriva mina radikala feministåsikter och vänsteråsikter, antiporråsikter, gayrightsåsikter och andra åsikter jag har eftersom jag vet folk som skulle opponera sig och skriva massa knäppheter tillbaka. Jag SPYR på alla antifeminister och homofober och folk som inte ser vad saker verkligen är.

Det är jobbigt när folk inte tycker som en själv, och jag känner nog ingen som tycker precis som jag i alla lägen.

 

Ja men det är ju perfeeekt... Andra arbetsveckan och sjuk. Gick inte till jobbet idag. Surt. Men ibland känner jag att det hade vart skönt att inte jobba..fast egentligen tycker jag väl tvärtom...Vet inte vad jag tycker. Kanske att man skulle ha ett roligare jobb som man trivdes mer med, men var hittar man det ? Jag har haft en uppsjö av olika jobb men inget känns klockrent. Det här är egentligen det som har känts bäst, men jag vet inte hur länge jag kan vara kvar eller om det finns minsta chans till tillsvidaretjänst. Lite tidigt att spekulera i det nu. Den gångna helgen gjorde inte precis att man längtade mindre efter barn heller. Jag var väl typ den enda på stället som inte har några barn, kändes det som. Och månad efter månad utan ägglossning går. Jag har nog inte haft någon på flera år, om jag nu någonsin har haft någon över huvud taget.

Detta är mina deppkavalkader

mina deppmemoarer

Här får ni ta del av mitt liv

och det är inte alltid det skiner

MEN

det har blivit mycket bättre

Egentligen, men inatt sov jag jättekonstigt och jag hade skitskumma och väldigt jobbiga drömmar,   psychodrömmar. Och hela dagen har jag suttit och våndats inför nästa natt, jag vill inte drömma att jag sitter fast med en av de andra patienterna från avdelningen, att han våldtar mig och att han har dödat min pojkvän. Men det värsta var att när jag vaknade så hade jag jättesvårt för att komma till ro igen och att inte tro på den konstiga drömmen. Antagligen finns det väl en naturlig förklaring,  men jag kan inte ha det på det här viset.

 

När ska det vara slut?
Finns det inget slut ?

 

Det måste det ju finnas.

Jag har satt mig själv i en jävligt dum sits. Jag vet att jag har gjort helt fel när det kommer till vissa punkter. Som det där med sömntabletterna. Det är det som är mitt största bryderi. Sömnhelvete.

*suck*