uddatjejen

Mina föräldrar träffades när min mamma gick på folkhögskola och min pappa kom dit som lärarkandidat. Tydligen började de prata ordentligt först när de skulle åka samma buss till Katrineholm. Skolan låg någonstans utanför,vet inte exakt var. Däremot vet jag att de tre månader senare var gifta.Året var 1978 och de var hyfsat unga och tydligen helt abnormt kära. Svåra att umgås med, då de bara skulle pussas och kramas precis hela tiden. De var en god start må jag säga.
Sedan efter ett år fick de min syster och tre år senare mig, min bror kom först tio år efter det. Jag har alltid fascinerats av hur olika mina föräldrar är men ändå så lika. De går ihop fast de inte borde gå ihop och tvärtom. Min pappa är naturvetare och matematiksnille, har disputerat inom kemiteknik. Jag har ingen aning om vad det innebär och kan knappt multiplikationstabellen, mamma är inte heller naturvetare för ett öre även om hon gillar naturen. Pappa hävdar bestämt att han kan allt. Alltså även humaniora. Att det enda han inte kan är att sjunga, vilket däremot mamma kan.

Hmm... Vad mer kan man berätta om dem ?

De är väldigt snälla och godhjärtade människor som gör vad som helst för sina barn. Pappa har försörjt sin vuxna dotter på heltid för att arbetsmarknaden inte vill ha mig och det inte går att få pengar någon annanstans ifrån. Det är ingenting jag skryter om, men något jag är tacksam för. Ibland tror jag att hade det inte varit för mina föräldrar så hade jag blivit uteliggare. Jag hoppas att mina föräldrar blir gamla för efter deras död är jag kanske hänvisad till uteliggarskap.
Om jag nu inte lyckas få ett jobb jag faktiskt klarar av.
Jag har hyfsat god kontakt med båda mina föräldrar, även om jag kan bli irriterad på dem... Framförallt blir jag irriterad när de beter sig precis likadant som de alltid har betett sig. När mamma tjatar om att hon har så mycket att göra, vilket hon har gjort varje dag i hela mitt liv. Eller när pappa tjatar om hur bra han är för han har fixat så mycket. Fast det är sant, mamma HAR mycket att göra- hon är ju lärare- och pappa fixar mycket bra saker, jag blir lite orolig för att han ska arbeta ihjäl sig bara.
Så är det nog med dem båda två.
Hur som helst så är jag i alla fall mycket nöjd med båda mina föräldrar, de har gjort ett ordentligt jobb när de har uppfostrat sina tre barn och jag hoppas att det är långt kvar på den fortsatta föräldragärningen.

Hej hej hallå bloggen!

När jag var i fem-sex årsåldern var jag förälskad i en kille på mitt dagis som hette Jacob. Han var ett år yngre än mig och jag tyckte att han såg väldigt bra ut, dessutom var han väldigt snäll. Många av de andra killarna retades mycket och sa dumma saker. Men det gjorde inte Jacob. Sedan när han började skolan och jag redan gick i tvåan upptäckte jag att jag inte var kär i honom längre. Han hade gått upp i vikt och blivit riktigt tjock, så han såg inte längre lika bra ut, dessutom lekte han krig på rasterna med de dumma killarna. Var aldrig på mig dock. Vi pratade rätt mycket när vi gick på dagis, men sedan har jag inget minne av att vi någonsin pratade mer.

Är det den första kärleken ?

Eller är det Johan som är min första kärlek ?
Visst har jag varit kär innan, flera gånger. Jag har haft andra förhållanden också, de flesta korta och oseriösa. Många killar har krossat mitt hjärta, eller snarare mina förhoppningar.
Johan är den första som ger mig kärlek dygnet runt och med hela hjärtat.
Puss på honom!

Nu ska vi snart iväg på bio och se Harry Potter. Det ska bli roligt hoppas jag. Men först kålpudding.

Då kör vi då... Jag ska alltså presentera mig själv.

Jag heter Malin. Är 28 år och befinner mig just nu i en paus mellan studier och jobb. Jag är arbetslös och bor varannan vecka hos föräldrarna, varannan hos pojkvännen. Ungefär så. Fast min adress är hos föräldrarna men efter jul ska jag och Johan förhoppningsvis flytta in en egen lägenhet tillsammans.
Jag är envis, snäll,ödmjuk, vänlig, seg,lat,slarvig, tänker för mycket och har för mycket nojjor.

Jag är väldigt bra på att sönderanalysera mig själv. "Varför tänker jag så", "varför känner jag så här" "vad kan jag egentligen" "är jag bra på något över huvud taget" "vem är, vad vill jag, vart ska jag".
Det senare är de tre "v-na". Dessa fick jag lära mig när jag gick gymnasiet och höll på med teater.  Jag gick låg och mellanstadiet och ägnade tiden åt hästar,cello och 4h och åt att vara lite små-mobbad. Jag ägnade högstadiet åt att vara lite små-mobbad på heltid och åt att läsa dåliga tidningar, se på dåliga tv-program och lyssna på dålig musik. Sedan började jag gymnasiet på natur och ägnade tiden åt datorer. Sedan bytte jag vind för våg till estetisk teater och allt kretsade kring teater. Som mest spelade jag teater sex dagar i veckan. Jag var enligt min mor aldrig hemma mer än fem minuter i taget. På gymnasiet blommade jag upp och jag hade riktigt,riktigt roligt och fick mina första riktiga vänner, kysste mina första killar och fick mina första fyllor och jag är tacksam över den tiden.
Efter det har jag bott flera år i Karlstad och pluggat och pluggat och pluggat. Jag har skrapat ihop till en kandidatexamen med svenska språket som huvudämne, men jag har ingen yrkesexamen. Blev aldrig kulturvetare och aldrig lärare. Men det gör inte så mycket. Eller ? Jag känner iallafall att det känns bra att ha EN form av examen. Under denna tid har jag hållt på med spex, studentpolitik, pubarbete och en väldig massa fest. Jag har läst känna underbara människor och jag har vuxit i mig själv. Jag har även varit med om väldigt tunga och jobbiga saker, men jag tror ändå att det har varit bra för mig i det stora hela allt som jag har upplevt.

Vad mer kan jag säga om mig själv ?

Ska jag ta och svara på 10 meningslösa frågor ?
Namn? - Malin

När fyller du år? - 12 juli

Några piercingar? - Har haft en i ögonbrynet och en i överläppen vid olika tillfällen

Vad har du på dig just nu? - jeans, linne och kofta

Vilka/vilken årstider är bäst? - Sommar & vinter

Hur ser den perfekta morgonen ut för dig? - morgonen då man har gott om tid att sätta sig och äta frukost och läsa tidningen, men har något roligt att se fram emot under dagen.

Vad tycker du mest om hos dig själv? - Att jag har så bra åsikter och så mycket insikt som många inte har.

Vad är du bra på? - Stava, skriva, sjunga ibland, härma dialekter,lyssna ibland

Vem älskar du mest på denna jorden - Alla i min familj + Johan

Sover du hellre själv än tillsammans med någon? - Nej, helst med någon.

Wee... Det gick bra med referensen! Jag är väldigt glad och tacksam över detta. En sten föll från mitt bröst sannerligen. Jag var verkligen nervös, men helt i onödan. På ams sa de att jag bedöms ha goda chanser att få ett jobb och snart är det jul.
Imorgon kommer Johan min älskade. Vi ska spendera hela eftermiddagen och kvällen i bastun. Mor och far ska inte vara hemma och förmodligen inte lillebror heller.
Lillebror den trotsiga tonåringen som inte vill att hans töntiga storasyster går på samma träning som honom. En sak att han inte vill gå på bio med mig, inte vill ha mig på fb och inte vill att vi hamnar på samma krog. En annan sak att jag inte ens får befinna mig samtidigt i samma träningslokal. Jag kan inte låta bli att tycka att det är larvigt av honom...
Funderar på om jag också ska köra med det där att blogga under bestämda ämnen... Kanske kan vara roligt.. Framförallt ska jag läsa fler bloggar.
Får jag ett jobb är det första jag ska göra att köpa mig en digitalkamera så jag kan lägga in lite bilder, och lära mig designa lite. Men jag kommer nog inte blogga varje dag eller flera gånger om dagen.
Det är kul att ha en blogg hur som helst.
Kram på er där ute!
en extra kram till Johan

Hej!
Har inlett denna dag med att ringa ett par viktiga samtal, betala räkningar och söka fyra jobb via nätet. Har även skrivit lite på mitt personliga brev och gjort vissa ändringar.
Vad mer kan man göra ?
Jag har sökt jobb som lärare, elevassistent, vårdbiträde, säljare, affärsbiträde... På ams sa de att jag hade goda chanser att få ett jobb. Hoppas att det stämmer, men man måste ligga på och söka massa,massa och tänka sig vad som helst. Faktum är att jag hellre ser mig jobba som personlig assistent än som lärare. Det känns inte lika stressigt och jobbigt.
Det märktes att damen på ams inte visste vem jag är eller vad jag har gått igenom, då hon föreslog att jag skulle jobba 50 % och studera samtidigt. Det är det nog inte många som klarar... dessutom har man ju praktik största delen av kursen jag har kvar... Och jag vill INTE behöva flytta till Karlstad. Jag vill vara här hemma, där det känns tryggt och bra och jag känner igen mig... Men visst, jag kanske blir tvungen att flytta... Det är inte så att det haglar jobb direkt.. Jag har inte fått något löfte om nya intervjuer så allt står rätt stilla just nu.

Hmm, vad händer mer ?  Sannerligen inte mycket. Mesta tiden ägnar jag åt att sitta och vara avundsjuk, då jag surfar på facebook en stor del av min tid och där surfar in på alla möjliga gamla skolkamraters sidor. Sidor på vilka jag får reda på att de har gjort så mycket mer med sina liv än vad jag har. Att de går på fina skolor, reser, är med i showgrupper, fortfarande håller på med teater, har kommit långt. Det känns så jobbigt att det inte blev någonting av mig..
Jaja, jag vet att jag inte får tänka så. Man blir vad man blir utifrån de förutsättningar man har och mina förutsättningar var inte de bästa. Så är det. Jag kan iallafall glädja mig åt det lilla. Små framsteg man gjort här och där..
Vem säger att man är en mycket lyckligare människa om man jobbar inom show business ?

Hej!
Nu har jag startat en blogg. Ingen aning om hur det här fungerar och dessutom verkar det som om man ska göra all design själv... Någon måste hjälpa mig att designa för jag har ingen aning om hur man gör.
Det fanns en tid då jag kunde lite sådant men den tiden är förbi.
Datorintresset ersattes av teater.
Fast datorintresset var väl aldrig sådär jättestort.... Det var väl mest att chatta jag var intresserad av. Vilket jag är än idag... Fast numera är det ju inte så populärt med chatt utan det som är mest populärt är väl communitys. Facebook och twitter är enormt populärt och så är det populärt att ha en blogg. Så då tänkte jag dta mitt strå till stacken och skaffa mig en blogg jag också, jag vill liksom inte vara sämre.
Däremot har jag inte så värst mycket att blogga om än, då jag inte har något jobb och ingenting som fyller min fritid. Fast jag har en underbar familj, roliga vänner och en pojkvän. Att jag har en pojkvän är lite speciellt, för det är mitt livs första riktigt seriösa förhållande. Vi har t.o.m förlovat oss, fast jag har redan tappat bort min ring... haha, fast det kostade bara några kronor :) Det gör dock inte förlovningen mindre seriös. Jag har helt enkelt träffat en underbar kille och han har träffat mig. Onekligen verkar jag göra honom glad :)
Det är bara att tacka och ta emot.