Feminism
Jag är emot all form av separatistisk verksamhet. Jag är inte en sådan som tycker det är helt okej med det ena men inte det andra. Jag vill inte att kvinnor ska ta över världen och peta ner männen bara för att vi kvinnor varit förtryckta i en herrans massa år och nu ska "ge igen". MEN jag är också helt övertygad om att det aldrig kommer ske, eftersom männen ÄR det priviligierade könet i samhället, vare sig man vill eller inte så är det så. Även om det samtidigt är väldigt olika från person till person. Många kvinnor har det bättre än många män, många män mår sämre än många kvinnor. Jag är emot extrem grabbighet, eller emot och emot, jag gillar det inte. Jag gillar inte heller extrem tjejighet. Kort sagt, jag gillar inte när kvinnor och män förväntas agera på ett visst sätt bara för att de är kvinnor respektive män. Så många gånger som jag förväntats vara rädd för spindlar, rädd för att bli tjock, älska smink osv i all oändlighet. Och alla förväntar sig att Johan, min sambo, ska hålla på ett fotbollslag eftersom han är kille. Ingen ställer mig den frågan. Jag gillar inte stereotypt tänkande och stereotypa könsroller.
Samtidigt tycker jag att könskvotering kan vara okej, därför att på det sättet kan vi långsamt luckra upp vissa saker tills en vacker dag det inte behövs någon könskvotering längre för att vi har kommit förbi problemen. Ponera (heter det så?) att en man söker sig till ett typiskt kvinnodominerat yrke, förmodligen har han högre eller lika högt intresse av det hela än en random kvinna, därför att han har vågat sig till att söka någonting som inte förväntas av honom. Han har inte blivit rädd att anklagas för fjolla eller pervo eller något annat. En kvinna likadant, hon har inte varit rädd att kallas manhaftig. Många kvinnor är nog dock inte lika rädda att kallas manhaftiga som män att kallas fjolliga.
Likafullt är jag för att det ska finnas skillnader. Skillnader attraherar. Men det är skillnad på skillnader och skillnader, vi kan lära av varandra och det tycker jag är charmigt: "Jasså du tänker så, aha, så kan man ju också tänka". Istället för " Typiskt jävla tjejåsikt". Eller något annat.
Det SKA finnas positiva skillnader, inte negativa.
Är ni med på hur jag menar ?
Jag försöker iallafall komma fram till någonting här.
Det blir mer inlägg av den här typen det är jag övertygad om.
Tycker ni att jag osar dubbelmoral ?
Jag har anklagats för det förr, men jag håller inte med.
Samtidigt tycker jag att könskvotering kan vara okej, därför att på det sättet kan vi långsamt luckra upp vissa saker tills en vacker dag det inte behövs någon könskvotering längre för att vi har kommit förbi problemen. Ponera (heter det så?) att en man söker sig till ett typiskt kvinnodominerat yrke, förmodligen har han högre eller lika högt intresse av det hela än en random kvinna, därför att han har vågat sig till att söka någonting som inte förväntas av honom. Han har inte blivit rädd att anklagas för fjolla eller pervo eller något annat. En kvinna likadant, hon har inte varit rädd att kallas manhaftig. Många kvinnor är nog dock inte lika rädda att kallas manhaftiga som män att kallas fjolliga.
Likafullt är jag för att det ska finnas skillnader. Skillnader attraherar. Men det är skillnad på skillnader och skillnader, vi kan lära av varandra och det tycker jag är charmigt: "Jasså du tänker så, aha, så kan man ju också tänka". Istället för " Typiskt jävla tjejåsikt". Eller något annat.
Det SKA finnas positiva skillnader, inte negativa.
Är ni med på hur jag menar ?
Jag försöker iallafall komma fram till någonting här.
Det blir mer inlägg av den här typen det är jag övertygad om.
Tycker ni att jag osar dubbelmoral ?
Jag har anklagats för det förr, men jag håller inte med.
Jag vill vara ledig,ledig,ledig, inte göra nånting,nånting alls
Jag har verkligen blivit lat och bekväm av mig. Jag har ställt in en massa arbetspass för att njuta av påskledighet... Jag som alla dagar utom åtta sedan i oktober varit ledig. Okej, jag har varit på intervjuer, samtal, möten och lite av varje men inte jobbat ordentligt. Jag kommer dock med största sannolikhet att jobba ikväll och det finns även en rätt god chans att jag kommer jobba som pa på dagen imorgon. Men jag räknar in tiden till påskledigheten. Jag vill vara ledig,ledig,ledig inte göra nånting,nånting alls.
Men jag vet att det inte fungerar så. Man måste dra sitt strå till stacken. Alla vi människor är satta här på jorden för att vara med och dra helt enkelt. Jag har blivit alldeles för van vid arbetslösheten, det är inte alls bra. Jag har visserligen skärpt mig på så vis att jag gått upp sex timmar tidigare än jag brukar nu i två dagar, jag ska fortsätta att gå upp vid den här tiden. Det är en god vana. Dessutom måste jag det när jag nu har skrivit i vikariebanken att jag är tillgänglig från 7 på morgonen, då är jag det. Då måste jag vara beredd.
Håll ut Malin! Håll ut! Du klarar det!
Men jag vet att det inte fungerar så. Man måste dra sitt strå till stacken. Alla vi människor är satta här på jorden för att vara med och dra helt enkelt. Jag har blivit alldeles för van vid arbetslösheten, det är inte alls bra. Jag har visserligen skärpt mig på så vis att jag gått upp sex timmar tidigare än jag brukar nu i två dagar, jag ska fortsätta att gå upp vid den här tiden. Det är en god vana. Dessutom måste jag det när jag nu har skrivit i vikariebanken att jag är tillgänglig från 7 på morgonen, då är jag det. Då måste jag vara beredd.
Håll ut Malin! Håll ut! Du klarar det!
pco
Jag måste säga att jag är väldigt avundsjuk på folk som inte har PCO. Visst finns det värre problem att fightas med än att man inte kan få barn, att vilja ha barn är ju egentligen rätt egoistiskt. Men samtidigt känns det otroligt tråkigt att man troligtvis inte kommer att få uppleva det som så många andra upplever ...
Har tappat räkningen men jag tror det är mellan 10 och 20 bekanta som antingen redan har små barn eller ska få. Och jag har ett år kvar till 30 och ville definitivt ha barn innan 30. Vid 25 hade jag tänkt mig. Men jag misstänkte att något inte var som det skulle redan innan det var bekräftat, förr hade jag mens sisådär varannan-var tredje månad. Nu är det ännu mer sällan. Läkare är dessutom så jävla inkompetenta, inte en enda jag varit hos har gett mig den hjälp jag behöver. Nu när jag har min stora kärlek och dessutom inkomst. Idag var jag iofs rätt dum. Jag tog inte ett erbjudande som hade gagnat mig lite pengar... Jag var så jäkla trött. Förmodligen var det jättedumt på alla sätt och vis att jag inte gjorde det, men jag har liksom varit uppe sedan 6 i morses och varit på helspänn, hela tiden beredd att bli inringd på jobb. Nu är det två dagar kvar denna vecka som jag kan bli inringd, för på torsdag drar vi på semester. Eller vi drar iallafall ner till Hovmantorp. Där får Johan stå för vad schemat ska innehålla. Det är hans hem och hans familj. Måste säga att jag är orolig för att det kommer bli en del dödtid, så jag håller tummarna för att hans kompisar vill umgås lite och dricka lite öl. Fan vad gott det är med öl, jag är så sjukt sugen, det ska bli riktigt nice att sitta på altanen i solskenet med en öl :D
Har tappat räkningen men jag tror det är mellan 10 och 20 bekanta som antingen redan har små barn eller ska få. Och jag har ett år kvar till 30 och ville definitivt ha barn innan 30. Vid 25 hade jag tänkt mig. Men jag misstänkte att något inte var som det skulle redan innan det var bekräftat, förr hade jag mens sisådär varannan-var tredje månad. Nu är det ännu mer sällan. Läkare är dessutom så jävla inkompetenta, inte en enda jag varit hos har gett mig den hjälp jag behöver. Nu när jag har min stora kärlek och dessutom inkomst. Idag var jag iofs rätt dum. Jag tog inte ett erbjudande som hade gagnat mig lite pengar... Jag var så jäkla trött. Förmodligen var det jättedumt på alla sätt och vis att jag inte gjorde det, men jag har liksom varit uppe sedan 6 i morses och varit på helspänn, hela tiden beredd att bli inringd på jobb. Nu är det två dagar kvar denna vecka som jag kan bli inringd, för på torsdag drar vi på semester. Eller vi drar iallafall ner till Hovmantorp. Där får Johan stå för vad schemat ska innehålla. Det är hans hem och hans familj. Måste säga att jag är orolig för att det kommer bli en del dödtid, så jag håller tummarna för att hans kompisar vill umgås lite och dricka lite öl. Fan vad gott det är med öl, jag är så sjukt sugen, det ska bli riktigt nice att sitta på altanen i solskenet med en öl :D
En grej bara...
Jag lägger ju då ganska många timmar på facebook. Däribland en hel del tid på att spana efter folk. Idag hamnade jag på en sida tillhörande en av mina gamla mobbare... Han hade skrivit att han gått på rövknullarskolan och att han jobbade med porr & stock och allt vad det var... Så moget. Man kan verkligen förstå att han var den han var och att han är den han är. Det är inte mig det är fel på, så är det.
Men man kan verkligen må dåligt av det förflutna ibland. Men man kan njuta av nuet.
Idag skiner solen och jag och Johan har varit i Stadsparken och ätit glass. Nu har jag kokat en kopp kaffe och tänkte egentligen sätta mig på balkongen en sväng, men det är nog lite för kallt för det ändå, även om det är härligt. Jag ska inte jobba idag så jag försöker njuta av det också. Visserligen jobbar jag inte ens halvtid, men ändå, det är ett jobbigt jobb. Jag hoppas nu på att jag kommer att få jobbet i vården i sommar, det skulle vara trevligt.
Puss och kram på er alla därute
/Malin
Men man kan verkligen må dåligt av det förflutna ibland. Men man kan njuta av nuet.
Idag skiner solen och jag och Johan har varit i Stadsparken och ätit glass. Nu har jag kokat en kopp kaffe och tänkte egentligen sätta mig på balkongen en sväng, men det är nog lite för kallt för det ändå, även om det är härligt. Jag ska inte jobba idag så jag försöker njuta av det också. Visserligen jobbar jag inte ens halvtid, men ändå, det är ett jobbigt jobb. Jag hoppas nu på att jag kommer att få jobbet i vården i sommar, det skulle vara trevligt.
Puss och kram på er alla därute
/Malin
Jag ska aldrig mer dricka mig full
Det är konstaterat nu. Det SKA jag aldrig mer göra.
Nu när jag jobbar är helgerna så mycket viktigare och jag vill verkligen njuta av helgerna och utnyttja dem så mycket som möjligt. Jag och Johan var hemma hos mina föräldrar och käkade lunch, tittade på vårtecken och promenerade lite. Sedan drog vi vid halv åtta och blev sjukt festsugna när vi såg folk sitta och festa i vårsolen i alla hörn. En tjej från vänsterpartitet ville också festa och vi hamnade på bishops, och drack och drack och pratade. Allt hade varit hur trevligt som helst om inte hennes knäppa arbetskompis dök upp. Jag tyckte att han satt lite för nära mig och sa till om det... Det skulle jag aldrig ha gjort. Han rev upp himmel och jord och blev så inni helvete förbannad. Han skulle ta mitt namn och anmäla mig och ta upp mig som ett fall på socialen och allt var det var, för jag var ju inte riktigt riktig i huvudet tyckte han. Han spillde ut en hel öl i mitt knä med vilje. Moget. Han var typ 50-60 år.
Sedan blev det lite missförstånd mellan mig och min älskade också. Och så tappade jag bort en lång sekvens ur minnet. Jag minns inte vad jag sa och vad jag gjorde... Idag är med andra ord ingen rolig dag. Jag är bakis och känner mig sådär sorgesam som jag inte sällan gör dagen efter.
Nej lagom är bäst. Man kan gå ut och faktiskt ta EN öl. Det är förjävla dyrt med öl och allting. Så det är bara vansinne att dricka sig full egentligen och inte bra heller när man går på medecin som jag gör. Så... Aldrig mera full. Nu är det bestämt. Det finns andra nöjen man kan ägna sig åt. Måste bara hitta dem. Nu tror jag att jag ska ta mig en cykeltur om jag orkar, så jäkla trött på facebook och nätet. Men Johan tröttnar aldrig på sina dataspel så jag kan inte göra något med honom. Det är så det är, det är inte mer med det . Min bror och min pappa är ju precis likadana, data,data,data.
Jag älskar dem ändå, alla tre.
Nu när jag jobbar är helgerna så mycket viktigare och jag vill verkligen njuta av helgerna och utnyttja dem så mycket som möjligt. Jag och Johan var hemma hos mina föräldrar och käkade lunch, tittade på vårtecken och promenerade lite. Sedan drog vi vid halv åtta och blev sjukt festsugna när vi såg folk sitta och festa i vårsolen i alla hörn. En tjej från vänsterpartitet ville också festa och vi hamnade på bishops, och drack och drack och pratade. Allt hade varit hur trevligt som helst om inte hennes knäppa arbetskompis dök upp. Jag tyckte att han satt lite för nära mig och sa till om det... Det skulle jag aldrig ha gjort. Han rev upp himmel och jord och blev så inni helvete förbannad. Han skulle ta mitt namn och anmäla mig och ta upp mig som ett fall på socialen och allt var det var, för jag var ju inte riktigt riktig i huvudet tyckte han. Han spillde ut en hel öl i mitt knä med vilje. Moget. Han var typ 50-60 år.
Sedan blev det lite missförstånd mellan mig och min älskade också. Och så tappade jag bort en lång sekvens ur minnet. Jag minns inte vad jag sa och vad jag gjorde... Idag är med andra ord ingen rolig dag. Jag är bakis och känner mig sådär sorgesam som jag inte sällan gör dagen efter.
Nej lagom är bäst. Man kan gå ut och faktiskt ta EN öl. Det är förjävla dyrt med öl och allting. Så det är bara vansinne att dricka sig full egentligen och inte bra heller när man går på medecin som jag gör. Så... Aldrig mera full. Nu är det bestämt. Det finns andra nöjen man kan ägna sig åt. Måste bara hitta dem. Nu tror jag att jag ska ta mig en cykeltur om jag orkar, så jäkla trött på facebook och nätet. Men Johan tröttnar aldrig på sina dataspel så jag kan inte göra något med honom. Det är så det är, det är inte mer med det . Min bror och min pappa är ju precis likadana, data,data,data.
Jag älskar dem ändå, alla tre.
Om att inte veta vad fan man vill...
Jag vet verkligen inte vad jag vill.
Jag är i ett extremt förvirrat och ovisst stadie just nu.
Allt är alla andras fel
Och mitt
Men mest alla andra ;)
Emma och Brita och Fredrik och company för allt deras tjat om att läraryrket inte är något för mig. När mina föräldrar och flera av mina vänner sagt att jag visst kan bli lärare. Jag har läst fyra år eller om det är mer på lärarprogrammet. Jag har 300 000 i studiskulder. Ska det inte BLI något av det ? Ska jag betala av mina studieskulder med pengar jag fått av att sitta hemma vid min dator med ett headset och ställa massa frågor till främlingar, 90 spänn i timmen och dessutom inga arbetskompisar. Ska jag skaffa mig en ny utbildning, leva på mina föräldrar, tills jag är skyldig DOM 300 000 också. Vilket jag väl nära på är vid det här laget. Det verkar som om mina enda möjligheter är att jobba med ett jäkla skitjobb som jag verkligen inte trivs med bara för att få in en liten slant så jag slipper tigga av föräldrarna, vilket visserligen är guld värt, men ändå...
Jag gjorde rätt val en gång men jag sjabblade bort det.
Jag gjorde fel val också
Å andra sidan, hade jag valt informatör eller personalvetare eller något av de andra som jag funderade mellan innan jag slutligen valde lärare så kan jag ge mig fan på att det hade blivit något strul där också.
Jag hade kanske bränt ut mig då med och suttit och sagt i efterhand att PERSONALVETARE det är världens svåraste yrke och det är alldeles för tufft för mig.
Vad ska jag göra då ?
Vad är JAG ämnad för ?
Vissa människor är liksom skapta för det de gör. Jag kan inte se Nina som något annat än småskolelärare, Eva som något annat än bibliotekarie eller Johans mamma som något annat än socionom.
Men jag är skapt till att vara arbetslös och schemalägga dagarna efter när jag ska tvätta och laga mat , det kan vara nog så viktigt. Så att jag kan spendera ändlösa timmar åt att sitta på internet, facebooka och kolla runt på alla möjliga bloggar. Det är nog det jag är skapt för.
Fast det finns alla möjliga yrken jag skulle kunna tänka mig, det är bara det att då måste man ha gått något yrkesgymnasie och inte flummiga estetiska som jag mitt dumhuvud fick för mig att jag skulle gå på. Jobba i en affär t.ex. det skulle jag kunna tänka mig.
Bara det att de anställer inte sådana som mig.
Därför att jag kan inte svara på "vad som kännetecknar en god service".
Jag är i ett extremt förvirrat och ovisst stadie just nu.
Allt är alla andras fel
Och mitt
Men mest alla andra ;)
Emma och Brita och Fredrik och company för allt deras tjat om att läraryrket inte är något för mig. När mina föräldrar och flera av mina vänner sagt att jag visst kan bli lärare. Jag har läst fyra år eller om det är mer på lärarprogrammet. Jag har 300 000 i studiskulder. Ska det inte BLI något av det ? Ska jag betala av mina studieskulder med pengar jag fått av att sitta hemma vid min dator med ett headset och ställa massa frågor till främlingar, 90 spänn i timmen och dessutom inga arbetskompisar. Ska jag skaffa mig en ny utbildning, leva på mina föräldrar, tills jag är skyldig DOM 300 000 också. Vilket jag väl nära på är vid det här laget. Det verkar som om mina enda möjligheter är att jobba med ett jäkla skitjobb som jag verkligen inte trivs med bara för att få in en liten slant så jag slipper tigga av föräldrarna, vilket visserligen är guld värt, men ändå...
Jag gjorde rätt val en gång men jag sjabblade bort det.
Jag gjorde fel val också
Å andra sidan, hade jag valt informatör eller personalvetare eller något av de andra som jag funderade mellan innan jag slutligen valde lärare så kan jag ge mig fan på att det hade blivit något strul där också.
Jag hade kanske bränt ut mig då med och suttit och sagt i efterhand att PERSONALVETARE det är världens svåraste yrke och det är alldeles för tufft för mig.
Vad ska jag göra då ?
Vad är JAG ämnad för ?
Vissa människor är liksom skapta för det de gör. Jag kan inte se Nina som något annat än småskolelärare, Eva som något annat än bibliotekarie eller Johans mamma som något annat än socionom.
Men jag är skapt till att vara arbetslös och schemalägga dagarna efter när jag ska tvätta och laga mat , det kan vara nog så viktigt. Så att jag kan spendera ändlösa timmar åt att sitta på internet, facebooka och kolla runt på alla möjliga bloggar. Det är nog det jag är skapt för.
Fast det finns alla möjliga yrken jag skulle kunna tänka mig, det är bara det att då måste man ha gått något yrkesgymnasie och inte flummiga estetiska som jag mitt dumhuvud fick för mig att jag skulle gå på. Jobba i en affär t.ex. det skulle jag kunna tänka mig.
Bara det att de anställer inte sådana som mig.
Därför att jag kan inte svara på "vad som kännetecknar en god service".
Vad ska du bliii....
Jag lever ett lugnt liv på Rundeln 19 i Borås.
Jag och min Johan gosar och pussas och säger söta saker till varandra varvat med att var och en sköter sina liv. Jag har fler ärenden som jag springer på . Iom att jag har några kompisar, föräldrar och kontakter i öppenvården. Fortfarande efter tre år behöver jag sådana kontakter. Men det är som de säger, tre år är ingen lång tid. Sedan har jag ju fått jobb med, så jag sitter med det under eftermiddagarna numera också. Men jag har bestämt att får jag så är jag kvar där fram till sommaren, om jag lyckas få jobb inom vården, för då får jag kanske börja gå på timmar och så till hösten. Lite osäker tillvaro dock. Sedan kan hända att jag söker jobb på Sifo också. Visserligen är väl syrran lite kluven till det, men jag tycker det verkar bättre än imri. Dessutom har jag kommit fram till att den dag jag är så pass friskförklarad så jag kan sluta med min medecin, den dagen kan jag också börja plugga. För något ska jag plugga. Vad vet jag inte. Kanske att jag läser suicidprevention. För att äntligen göra lite upprättelse och verkligen hjälpa människor på riktigt. Jag har många drömmar, alla drömmar går inte att förverkliga genom att arbeta som lärare. Även om det är ett roligt, trevligt och viktigt yrke.
Sedan har jag ändrat mig gällande ganska mycket. Som t.ex. är det verkligen så att jag inte skulle klara att arbeta som lärare ? Att jag är fullständigt inkapabel till det ? Jag vet inte om jag har lyssnat för mycket på Emma. Emma har ju alltid försökt halka in på det spåret, att jag som blivit mobbad inte borde trivas i en skolmiljö.
ÄR det inte så ? Är det inte så Malin ? Borde inte du hålla dig så långt ifrån skolans värld som möjligt ?
Men det är ju lätt för dig att säga, som inte har en jävla massa studieskulder och en massa lärarprogramspoäng som alltså är bortkastade. Det känns inte kul.
Och jag kan inget om svenska, har sjukt dåligt självförtroende där.
Även om jag inser många gånger att jag har starkare kunskaper än många andra faktiskt har.
Bara en sådan sak, jag har hittills haft alla rätt på "Är du smartare än en femteklassare".
Tänk den där tävlanden som trodde att "än så är det långt till vår, innan rönn i blomman står" kom från höga visan! Och min kompis visste inte ens vad höga visan var.
så NÅGOT har man väl lärt sig trots allt...
Jag och min Johan gosar och pussas och säger söta saker till varandra varvat med att var och en sköter sina liv. Jag har fler ärenden som jag springer på . Iom att jag har några kompisar, föräldrar och kontakter i öppenvården. Fortfarande efter tre år behöver jag sådana kontakter. Men det är som de säger, tre år är ingen lång tid. Sedan har jag ju fått jobb med, så jag sitter med det under eftermiddagarna numera också. Men jag har bestämt att får jag så är jag kvar där fram till sommaren, om jag lyckas få jobb inom vården, för då får jag kanske börja gå på timmar och så till hösten. Lite osäker tillvaro dock. Sedan kan hända att jag söker jobb på Sifo också. Visserligen är väl syrran lite kluven till det, men jag tycker det verkar bättre än imri. Dessutom har jag kommit fram till att den dag jag är så pass friskförklarad så jag kan sluta med min medecin, den dagen kan jag också börja plugga. För något ska jag plugga. Vad vet jag inte. Kanske att jag läser suicidprevention. För att äntligen göra lite upprättelse och verkligen hjälpa människor på riktigt. Jag har många drömmar, alla drömmar går inte att förverkliga genom att arbeta som lärare. Även om det är ett roligt, trevligt och viktigt yrke.
Sedan har jag ändrat mig gällande ganska mycket. Som t.ex. är det verkligen så att jag inte skulle klara att arbeta som lärare ? Att jag är fullständigt inkapabel till det ? Jag vet inte om jag har lyssnat för mycket på Emma. Emma har ju alltid försökt halka in på det spåret, att jag som blivit mobbad inte borde trivas i en skolmiljö.
ÄR det inte så ? Är det inte så Malin ? Borde inte du hålla dig så långt ifrån skolans värld som möjligt ?
Men det är ju lätt för dig att säga, som inte har en jävla massa studieskulder och en massa lärarprogramspoäng som alltså är bortkastade. Det känns inte kul.
Och jag kan inget om svenska, har sjukt dåligt självförtroende där.
Även om jag inser många gånger att jag har starkare kunskaper än många andra faktiskt har.
Bara en sådan sak, jag har hittills haft alla rätt på "Är du smartare än en femteklassare".
Tänk den där tävlanden som trodde att "än så är det långt till vår, innan rönn i blomman står" kom från höga visan! Och min kompis visste inte ens vad höga visan var.
så NÅGOT har man väl lärt sig trots allt...
Vandrande pinne
Du känner dig så ofta som Salieri
Bortsett från ögonblicklig ära och berömmelse
Du skäms för din tro
Att du
På allvar
Trodde
att du skulle bli författare
att någon skulle vilja läsa
om ditt liv
för det skulle väl vara det du skulle skriva om
skriva om en vandrande pinne
som man helst bara vill radera ut
ALLA HATADE DIG TYP
du vet väl det, vandrade pinne ?
ALLA HATADE DIG
Men du har valt själv
att inte avsluta ditt liv
även om du kanske borde
bortsett från att du borde väl vara god nog för den här världen
Depressiva tankar
nej så illa är det inte
du kniper ihop
du njuter ibland
men ibland blir det så uppenbart
att du inte passar in riktigt
i den där skaran
som faktiskt blir ett med sina kläder
och inte ser ut som om dom har klätt ut sig
som faktiskt levererar
får ut den där innersta smärtan
eller yttersta lyckan
eller det som finns bakom det bubblande fnisset
eller de vi alla går och bär på
det bankande hjärtat
ditt hjärta bankar också
men du tror att du måste prestera
kanske är det dags att du kryper ur det där
och inser att du inte är den enda
som är förbannat trött på detta tjat om livspussel
och anser att du är lika god som någon annan
och ska accepteras
för den vandrande pinne du möjligen är
Bortsett från ögonblicklig ära och berömmelse
Du skäms för din tro
Att du
På allvar
Trodde
att du skulle bli författare
att någon skulle vilja läsa
om ditt liv
för det skulle väl vara det du skulle skriva om
skriva om en vandrande pinne
som man helst bara vill radera ut
ALLA HATADE DIG TYP
du vet väl det, vandrade pinne ?
ALLA HATADE DIG
Men du har valt själv
att inte avsluta ditt liv
även om du kanske borde
bortsett från att du borde väl vara god nog för den här världen
Depressiva tankar
nej så illa är det inte
du kniper ihop
du njuter ibland
men ibland blir det så uppenbart
att du inte passar in riktigt
i den där skaran
som faktiskt blir ett med sina kläder
och inte ser ut som om dom har klätt ut sig
som faktiskt levererar
får ut den där innersta smärtan
eller yttersta lyckan
eller det som finns bakom det bubblande fnisset
eller de vi alla går och bär på
det bankande hjärtat
ditt hjärta bankar också
men du tror att du måste prestera
kanske är det dags att du kryper ur det där
och inser att du inte är den enda
som är förbannat trött på detta tjat om livspussel
och anser att du är lika god som någon annan
och ska accepteras
för den vandrande pinne du möjligen är
