Dubbel
Jag är otroligt dubbel.I hela mig och i allt jag företar mig.
Jag är dubbel inför varje val jag står inför och i varje åsikt och tanke.
Jag är både och, inte antingen eller
Som t.ex... Jag saknar studentlivet i Karlstad. Jag saknar att bo i en korridor, dra på mig en overall, sitta i ett studentkårsfullmäktige, jobba på en kårpub, vara med i ett spex, jag saknar LMT, jag saknar Bunkern. Jag är 31 år och får inte ta mer csn på högskolenivå, och jag vet att det aldrig,aldrig kommer bli samma sak igen. Många andra har gått vidare i sina liv. Gift sig, skaffat ungar och jobb och börjat renovera och måla om hus. De har en trygg krets av vänner, som också är gifta och har barn och hus, de trivs bra på sina jobb, känner att utvecklingen för dem vidare.. Mår gott. Studentlivet, "det var en tid men den tiden är förbi och den kommer inte åter och det gör mig inget". Så tänker de.
Och jag är dubbel. Jag vill inte vara en föredetting, jag vill inte vara äldst och töntigast, jag vill inte vara den som aldrig gick vidare. Överliggaren som tar år efter år på universitet, därför att det var den enda platsen där jag hade en plats. En ny plats gick inte att ta.
Nej jag kommer förmodligen inte att besöka Bunkern mer. Jag har inga närmare vänner kvar i Karlstad och jag vill inte känna mig patetisk.
Det är dags att hitta en ny och trivsam tillvaro.
Och visst finns trivsamma saker i mitt liv. Jag har Johan. Jag har några få men betydligt närmare och kärare vänner än vad jag trots allt hade ett tag. Några vänner är kvar sedan den tiden och de har för alltid en plats i mitt hjärta, för allt de har gjort för mig. Jag har min familj i närheten vilket är en underbar tillgång. Jag har en fin, fräsch och trevlig lägenhet med en stor balkong. Jag har många fritidsintressen, jag har människor som blir glada att se mig. Vad som fattas är ett jobb... Och att jag och Johan bor tillsammans. Jag hoppas innerligen att det kommer ske en dag.
kram
Jag är dubbel inför varje val jag står inför och i varje åsikt och tanke.
Jag är både och, inte antingen eller
Som t.ex... Jag saknar studentlivet i Karlstad. Jag saknar att bo i en korridor, dra på mig en overall, sitta i ett studentkårsfullmäktige, jobba på en kårpub, vara med i ett spex, jag saknar LMT, jag saknar Bunkern. Jag är 31 år och får inte ta mer csn på högskolenivå, och jag vet att det aldrig,aldrig kommer bli samma sak igen. Många andra har gått vidare i sina liv. Gift sig, skaffat ungar och jobb och börjat renovera och måla om hus. De har en trygg krets av vänner, som också är gifta och har barn och hus, de trivs bra på sina jobb, känner att utvecklingen för dem vidare.. Mår gott. Studentlivet, "det var en tid men den tiden är förbi och den kommer inte åter och det gör mig inget". Så tänker de.
Och jag är dubbel. Jag vill inte vara en föredetting, jag vill inte vara äldst och töntigast, jag vill inte vara den som aldrig gick vidare. Överliggaren som tar år efter år på universitet, därför att det var den enda platsen där jag hade en plats. En ny plats gick inte att ta.
Nej jag kommer förmodligen inte att besöka Bunkern mer. Jag har inga närmare vänner kvar i Karlstad och jag vill inte känna mig patetisk.
Det är dags att hitta en ny och trivsam tillvaro.
Och visst finns trivsamma saker i mitt liv. Jag har Johan. Jag har några få men betydligt närmare och kärare vänner än vad jag trots allt hade ett tag. Några vänner är kvar sedan den tiden och de har för alltid en plats i mitt hjärta, för allt de har gjort för mig. Jag har min familj i närheten vilket är en underbar tillgång. Jag har en fin, fräsch och trevlig lägenhet med en stor balkong. Jag har många fritidsintressen, jag har människor som blir glada att se mig. Vad som fattas är ett jobb... Och att jag och Johan bor tillsammans. Jag hoppas innerligen att det kommer ske en dag.
kram
Till min morbror
Du älskade kul
så är det sannerligen
bullrande skratt
tokiga idéer
lekar som pågår, igen och igen
en hel dag eller en hel sommar
Särskilt sommar
Allt som hör sommaren till
som jordgubbar med vaniljglass
glasverandan
och det pittoreska tältet
Jag minns
lukten av indiantält
Jag minns randigt
Solglasögon
Granskog ?
Naturligtvis skattkartor
och räkna poäng
Jag minns min barndoms somrar
och jag minns dem väl och på ett roligt sätt
Det är så jag vill minnas dig, Alf
på ett roligt sätt
Ibland känner jag mig som Jonas Gardell
Ibland kan jag verkligen förstå Jonas Gardell och vad han menar, när han sa det där :" Hade jag inte varit artist så hade jag varit på mentalsjukhus". Eller hur han nu uttryckte sig.
Jag har alltid känt det som att det enda jag kan jobba med är något inom det estetiska. Ni vet ju hur bra det gick för mig när jag försökte bli lärare. Och allt annat jag försökt. Men allt jag försökt med är andrahandsplaner, jag har egentligen alltid velat bli artist/författare/skådis men alltid fått höra att det är för svårt. Plus att jag också har fått känna på hur svårt det är, hur hög konkurrensen är och så. Jag kan ibland verkligen förbanna min omgivning för vad de sagt... Det hade kunnat gå bra för mig om jag bara vågat satsa.
