uddatjejen

Ja. Så är det.

Vi pratade om det en gång i familjen, hur intresserad man är av sina medmänniskor, typ avlägsna släktingar, fd klasskamrater man inte sett på många år och så vidare. Vi kom fram till att jag var den i familjen som var mest intresserad. Men mamma konstaterade en sak som jag nu har kommit fram till är sann : jag är intellektuellt intresserad. Jag är intresserad av vad de här avlägsna släktingarna och fd klasskamraterna jobbar med, var de bor, om de har några barn, vad de gör med sina liv. Men jag är inte intresserad av att ta upp kontakten och bli tjabba och tjenis med dem. Jag är verkligen sådan och jag har kommit fram till att jag är likadan när det gäller mina facebook-kontakter. Jag läser gladeligen deras uppdateringar och blir irriterad på om de inte uppdaterar tillräckligt ofta med barnbilder och magbilder, information om hur det går på jobbet m.m. Däremot tar jag inte upp telefonen och ringer och pratar med dem en god stund. Vilket jag kanske borde ha gjort för länge sedan med åtminstone en och annan. Jag är intellektuellt intresserad helt enkelt, jag vill veta hur det går men jag vill inte blanda mig i för mycket. Jag vill sköta mitt från mitt håll helt enkelt.