uddatjejen

Ibland i mitt liv har det känts som om precis allting går emot mig. Som om jag är motarbetad av systemet. Men ibland går faktiskt saker min väg. Som nu med pengarna. Jag har äntligen fått pengar ! Jag är rik! Jag kan köpa julklappar, det kunde jag inte förra året. Fan vad jag ska fläska på med julklappar nu. Ska köpa något riktigt fint till alla. Nu är det tyvärr andra saker som går emot mig, som trivseln på jobbet och min pojkvän som är skoltrött och inte orkar ta sig till skolan för att han är så trött, för att han inte kan sova om nätterna. Men jag får försöka skita i det och bara sköta mitt eget liv, se till att bli friskförklarad till att börja med. När sjutton ska jag bli det ? De pratade om att jag skulle vara sjukskriven hela 2012 ut, det känns lite väl saftigt... Jag har varit inställd på att vara sjukskriven fram till min födelsedag, sedan ge mig ut i världen igen. Grejen är ju den att jag blev ju inte sjukskriven för att jag är så fruktansvärt sjuk, utan det var en kombination av många olika faktorer. Man kan vara sjukskriven och ändå klara att leva ett fullgott liv, och det märks ingenting utåt. Lite så är det med mig, jag har problem med min paniska rädsla och skräck för att jag åter igen ska bli så dålig som jag var 2008. DÅ var det totalt legitimt att jag skulle vara sjukskriven om man säger så, då hade jag ingen reda med mig själv alls. Visste knappt vad jag hette. 
Har inte tänkt skriva om det på bloggen egentligen, vet nämligen inte vilka som läser och vilka fördomar dom som läser har .oc
Men såhär är det : Jag läste på lärarprogrammet på Karlstads universitet, hade fått tillgodoräkna mig kulturvetenskap ,som jag läste innan jag började lärarprogrammet och hade därmed fått igenom att jag skulle läsa mot en lärarexamen i svenska och kulturvetenskap. Våren 2008 hade jag min slutpraktik. Allt för mycket stress och press, krav och kärlekstrassel, kompis och familjetrassel och ingen sömn över huvud taget på en vecka, gjorde att jag blev sjuk. Så sjuk att jag inte visste vad jag hette, jag blev inlagd på avdelning, fyra hela veckor tror jag det blev sammanlagt. Sedan fick jag igenom en sjukskrivning, flyttade hem till Borås igen och hade diverse praktikplatser. Mitt mål var att jag skulle börja lärarprogrammet igen och göra färdigt det hela, det var ju så lite som fattades. Men jag ville absolut inte till Karlstad igen. Jag sökte till Göteborg, men där verkade det som om jag inte skulle komma in, så jag helgarderade mig genom att söka ett antal andra skolor. Jag kom in i Växjö, började där läsa religion, eftersom jag kommit på att jag nog behövde ett riktigt ämne till för att kunna få en anställning i framtiden. Nu var det bara det att jag helt förlorat pluggförmågan och koncentrationsförmågan, efter två kuggade tentor i rad samt kuggade omtentor insåg jag att det aldrig skulle hålla. Så jag hoppade av, läste in några tentor från kulturvetarprogrammet och tänkte att jag kanske skulle göra klart kulturvetarexamen istället. Flyttade till Karlstad igen och började, men fick stark ångest av att vara i Karlstad så jag drog hem. Sökte jobb, sökte jobb, sökte jobb, fick jobb, blev sjuk igen. Dock inte inskriven.
Är vid mina sinnens fulla bruk och har aldrig brakat igenom, det har gått att hantera.
Nu är min stora fråga om jag ska göra ÄNNU ett försök att bli färdig lärare eller om jag ska satsa på något helt annat ?
Följ den spännande fortsättningen.



Måste bara säga att ibland kan jag verkligen bli förbannad på det där förbannade pco't. Det är min andra diagnos.
http://sv.wikipedia.org/wiki/PCOS
Jag äter dessutom en medecin som man går upp i vikt av och går man upp i vikt kan pcot förvärras. Men slutar jag med medecinen kan jag få tillbaka psykskiten, så allt är en övervägning. Men ibland vill jag verkligen kasta medecinen åt helvete för jag vill så otroligt gärna ha ungar.