uddatjejen

Jag står i ett mellanläge.  Det känns som om mina vänner antingen lever i ett parförhållande där de även har barn, eller så är de singlar med tusen olika planer.
Jag har inga vänner som bara är mina som ingen annan delar med mig, det kan jag sakna. Det känns som om alla mina vänner blir vänner med varandra hela tiden. Och nu snackar B om att hon vill flytta in i ett kollektiv med C och P, mina vänner, mina enda nära vänner här i Borås, och hon har precis lärt känna dom ! Och jag får naturligtvis inte vara med i planerna, jag har ju sambo. Jag har ju mitt på det torra. Så jag får bara sitta och titta på medans mina vänner mer och mer går åt sina håll. Antingen "du får inte vara med för du har inga barn" eller "du får inte vara med för du är inte singel". Snart kommer jag inte ha några vänner kvar alls känns det som. *Buuuuhuuuuhuuuuuu* Jag är så eeeeeensaaaaam*
Jag brukar sjunga "Vi har bara varandra" med Johan ibland, för det är så det kan kännas.