Svårt vad man ska säga
Tjo!
Det blev ingenting med plantskolan. Nu ska Malin, filkanden, med 322 högskolepoäng, sätta sig och tillverka kretskort.
Liksom, va fan, det måste väl finnas något annat ? Genom lotsen kanske jag kan fixa något annat. Något som känns vettigare och mer meningsfullt.
Att det ska vara så svårt, jag blir förbannad. Jag gillar inte att bli ihopbuntad med folk, "ni är sådana där" och då ska ni göra det och det. Om klimatet var mildare och enklare och alla kunde få de jobb de önskade... Om inte samhället var så kallt och hårt... Då skulle inte det behövas sådana där skitgöror. Eller ? Kanske gör det det, vi alla har ju en funktion att fylla, vi alla hör ihop, vi är en kedja. Huvudsaken är att man är med i samhället och gör vad man kan efter sin förmåga, och kanske att min förmåga just nu inte sträcker sig längre än till att göra kretskort. Sedan står jag och min förmåga i kö på ett antal andra ställen också. Men helst av allt vill jag jobba med svenska och med ungdomar på något vis. Tror jag vill bli specialpedagog. Men som sagts hundra gånger... Jag har inga pengar till det...
Märkligt föressten, jag satt här och skrev, sedan glömde jag att jag höll på och skriva och så började jag göra något annat... Igår tänkte jag flera gånger att det var måndag och lika många gånger att det var onsdag, när mamma ringde frågade jag vad hon ville, men det var jag som hade ringt först. Jag har hittat papper i frysen, jag vet inte hur många gånger jag funderat över om jag kommit ihåg att ta min tablett eller inte. Min skalle är inte med helt enkelt. Jag hoppas det blir bättre med lite mer rutin i vardagen.
Det blev ingenting med plantskolan. Nu ska Malin, filkanden, med 322 högskolepoäng, sätta sig och tillverka kretskort.
Liksom, va fan, det måste väl finnas något annat ? Genom lotsen kanske jag kan fixa något annat. Något som känns vettigare och mer meningsfullt.
Att det ska vara så svårt, jag blir förbannad. Jag gillar inte att bli ihopbuntad med folk, "ni är sådana där" och då ska ni göra det och det. Om klimatet var mildare och enklare och alla kunde få de jobb de önskade... Om inte samhället var så kallt och hårt... Då skulle inte det behövas sådana där skitgöror. Eller ? Kanske gör det det, vi alla har ju en funktion att fylla, vi alla hör ihop, vi är en kedja. Huvudsaken är att man är med i samhället och gör vad man kan efter sin förmåga, och kanske att min förmåga just nu inte sträcker sig längre än till att göra kretskort. Sedan står jag och min förmåga i kö på ett antal andra ställen också. Men helst av allt vill jag jobba med svenska och med ungdomar på något vis. Tror jag vill bli specialpedagog. Men som sagts hundra gånger... Jag har inga pengar till det...
Märkligt föressten, jag satt här och skrev, sedan glömde jag att jag höll på och skriva och så började jag göra något annat... Igår tänkte jag flera gånger att det var måndag och lika många gånger att det var onsdag, när mamma ringde frågade jag vad hon ville, men det var jag som hade ringt först. Jag har hittat papper i frysen, jag vet inte hur många gånger jag funderat över om jag kommit ihåg att ta min tablett eller inte. Min skalle är inte med helt enkelt. Jag hoppas det blir bättre med lite mer rutin i vardagen.
Kommentarer
Trackback
