uddatjejen

vissa människor kommer jag nog aldrig att sluta vara avundsjuk på . Som en kille i Karlstad som fick börja undervisa på universitetet direkt efter examen, vilket jag känner fler som fått göra här i Borås. Sådant känns. Men i övrigt har jag faktiskt blivit mindre bitter och avundsjuk. Folk omkring mig får en massa bra jobb och det får inte jag... Men jag känner inte längre samma svidande i maggropen över det. Jag är faktiskt stolt över mig själv för vad jag har åstadkommit med tanke på vad som har hänt. Och jag är övertygad om att jag kommer att få sitta på ett bra jobb en dag... Jag är inte dömd att för evigt sitta hemma. Tack vare C har jag fått energi att klara av saker och ting och att tänka på ett annat sätt. Som att nästan allting handlar om självförtroende och självkänsla. Jag har extremt dåligt på den fronten och har alltid haft. Då kommer man ingenstans, lär man sig att man själv är bra så kommer man mycket längre. Han killen som fått jobb på universitetet... Han sa redan för flera år sedan när vi stod i samma kö till en arbetsintervju att han var helt säker på att han skulle få jobbet. Vilket jag verkligen inte var. Men jag fick jobbet! Och Daltorpskolan har fortsatt ringa. Jag tror faktiskt att finns det möjlighet så ska jag kanske bli lärare after all. Om jag inte får jobb på minijournalistiken, fan vad bra det hade varit...
puss...