uddatjejen

Jag har fått reda på att en nära släkting som har tre små barn har cancer.  Hur mycket skit ska man behöva stå ut med ?
Min bror är obotlig optimist och tror att det kommer gå bra. Själv är jag obotlig pessimist och tror att det kommer gå dåligt. Jag försöker att inte tänka så men vad gör man ?  Man får glädja sig åt det lilla. Jag sov riktigt bra inatt. Helgen kommer bli trevlig, och allt går bra för mina vänner, andra har iallafall mycket tur i livet, och mycket beror helt på vilka val man gör. Jag har nu några svåra val, antingen skiter jag i diskberget där ute samt i mina studier och tar en slappardag, förkyld och dan är jag och har världens huvudvärk, eller så tar jag tag i mitt liv och rycker upp mig. Det är inte alltid bara att säga så och så gör man det, men jag borde banne mig göra ett försök!