uddatjejen

OM det är någon som läser den här bloggen...Ge dig till känna! Jag funderar allvarligt på att lägga ned den, eftersom det ändå inte är någon som läser. KAN iofs bero på att jag skriver så deppiga inlägg, och att jag inte har några bilder. Eftersom jag inte har någon kamera.

Inatt sov jag väldigt konstigt och mitt huvud var en enda deg när jag vaknade. Det är också något jag funderar på när jag funderar på det där med barn... Att skulle jag verkligen palla att sova så lite ? Jag är imponerad över att folk kan sova över huvud taget när dom har barn. Jag skulle vara så konstant orolig för mina barn så jag skulle inte kunna sova bara därför. Fast det är klart, det vet jag ju inte förrän jag är där. Och jag ska dit! Fanimej. Det är min värsta mardröm att jag skulle sluta som barnlös. Men det mesta pekar dock på att det är vad jag kommer göra. Just nu är det väldigt dålig tid att skaffa barn eftersom jag 1. Mår dåligt och 2. Inte har några pengar. Sätt då detta i kombination med att jag har PCO dvs har svårt att bli med barn och lägg slutligen till det faktum att har man mått dåligt på olika sätt får man inte lov att adoptera. Låga odds för att det kommer bli några barn.... och då har jag haft en stark längtan efter barn sedan jag var tretton. Inatt drömde jag massor om att jag/vi fick barn i flera olika drömmar. Jag tror jag behöver jobba lite på det hela så att längtan inte är så stark. Jag måste försöka hitta ett liv med kvalitet först... Jag kan ju satsa på att börja få fason på mitt sovande till att börja med, sedan bort med alla onda tankar och med alla nojjor och vojjor, sedan satsa på att göra klart min utbildning, sedan satsa på ett någorlunda välbetalt jobb SEDAN... För det räcker ju att en av oss har ett någorlunda välbetalt jobb. Men före 35 har jag svårt att tro att det blir några barn. ... Barn,barn,barn det är ett jäddra tjöt på mig =) Men jag vet att jag inte är ensam om denna längtan. Vet fler som är som jag.
Idag ska jag kanske fylla i papper och eventuellt få pengar inom snar framtid, snart ska jag kanske få en sabla praktikplats också. Igår började jag en kurs, det var rätt trevligt, svårt att sitta still och koncentrera sig så länge , men jag överlevde! jag klarade det!
Kursen är på 50 % och det är bara en föreläsning i veckan ungefär. Och då kommer jag ju ut och får träffa lite folk och socialisera, och, som C tjatade på mig om härom dagen : Då är jag en del av samhället ! Är man sjukskriven så står man utanför samhället, man bidrar inte, och det är minst lika jobbigt att gå hemma och dra med tankarna som att vara på ett arbete där man vantrivs.
Hon är klok, C.