Tomhet
Jag kan känna en tomhet när jag tänker på Karlstadtiden och tiden idag.
Jag kan känna en enorm saknad efter en tid som var.
Men jag flyttade tillbaka och ville ta tillbaka allt men det var för sent, jag var t.o.m beredd att försöka övertala Johan att flytta med mig till Karlstad och starta ett liv där. But it was too late.
Finns några speciella personer jag saknar extra mycket.
De verkar dock inte sakna mig tillbaka som jag önskar. De lever sina liv och jag var ingen viktig del av deras liv. Samtidigt så har jag ändå valt som jag har valt av en anledning, det var ändå mitt val att flytta till Borås och försöka starta upp ett liv här. Nu blev det inte riktigt som det var tänkt, men det är inte för sent. Tyvärr så har jag nog blivit påverkad i en negativ riktning åt vissa håll, det är svårt att engagera sig när man inte har någon att engagera sig tillsammans med. Jag måste försöka lära känna de andra i Vänsterpartiet lite mer, kanske finns något projekt man kan ta tag i, jag vill så gärna engagera mig för jag vill så gärna hamna i kommunfullmäktige jag med och jag vill också sitta i partistyrelsen! Men då gäller det att man engagerar sig och ständigt har ett järn i elden. Då duger det inte att bli sjuk av stress och ha ett behov av tio timmars sömn, så är det ju.
Tänk innan man visste vad kärlek var, vad dum man var. Vad man har gjort bort sig många gånger... Jag hade i princip bestämt mig för att jag skulle bli kär i en kille innan jag hade lärt känna honom, jag kände inte ens efter om jag verkligen var kär , jag hade bara bestämt mig, han var min och ingen annans.
Då läste jag svenska, fan vad kul det var, jag skulle vilja läsa det igen, men det kommer kräva så oerhört mycket, man måste sitta med en bok precis hela tiden. Inte för att det skulle göra så mycket i mitt liv just nu. Kan lika gärna sitta med en bok hela tiden som sitta vid datorn hela tiden, problemet är bara att man måste hålla sig vaken. Att jag sitter med en fil.kand i svenska är jag oerhört stolt över, det känns härligt. Men jag vill jobba med någonting inom svenska också, annars känns det meningslöst. Jag jobbar liksom inom industri. Hade jag nog aldrig trott...
Jag kan känna en enorm saknad efter en tid som var.
Men jag flyttade tillbaka och ville ta tillbaka allt men det var för sent, jag var t.o.m beredd att försöka övertala Johan att flytta med mig till Karlstad och starta ett liv där. But it was too late.
Finns några speciella personer jag saknar extra mycket.
De verkar dock inte sakna mig tillbaka som jag önskar. De lever sina liv och jag var ingen viktig del av deras liv. Samtidigt så har jag ändå valt som jag har valt av en anledning, det var ändå mitt val att flytta till Borås och försöka starta upp ett liv här. Nu blev det inte riktigt som det var tänkt, men det är inte för sent. Tyvärr så har jag nog blivit påverkad i en negativ riktning åt vissa håll, det är svårt att engagera sig när man inte har någon att engagera sig tillsammans med. Jag måste försöka lära känna de andra i Vänsterpartiet lite mer, kanske finns något projekt man kan ta tag i, jag vill så gärna engagera mig för jag vill så gärna hamna i kommunfullmäktige jag med och jag vill också sitta i partistyrelsen! Men då gäller det att man engagerar sig och ständigt har ett järn i elden. Då duger det inte att bli sjuk av stress och ha ett behov av tio timmars sömn, så är det ju.
Tänk innan man visste vad kärlek var, vad dum man var. Vad man har gjort bort sig många gånger... Jag hade i princip bestämt mig för att jag skulle bli kär i en kille innan jag hade lärt känna honom, jag kände inte ens efter om jag verkligen var kär , jag hade bara bestämt mig, han var min och ingen annans.
Då läste jag svenska, fan vad kul det var, jag skulle vilja läsa det igen, men det kommer kräva så oerhört mycket, man måste sitta med en bok precis hela tiden. Inte för att det skulle göra så mycket i mitt liv just nu. Kan lika gärna sitta med en bok hela tiden som sitta vid datorn hela tiden, problemet är bara att man måste hålla sig vaken. Att jag sitter med en fil.kand i svenska är jag oerhört stolt över, det känns härligt. Men jag vill jobba med någonting inom svenska också, annars känns det meningslöst. Jag jobbar liksom inom industri. Hade jag nog aldrig trott...
Kommentarer
Trackback
