uddatjejen

Det är sannerligen ett högt pris jag fått betala för jag var lite exalterad och till varje pris ville lyckas. För det var det överenergin kom ifrån, överenergin som ledde till att jag inte sov och som i sin tur ledde till... Ja ni vet, jag ska sluta tjata om det där. Men det gör mig så förbannad att jag varit tvungen att betala ett så högt pris. Som t.ex. hur folk behandlar mig, ingen kan behandla mig som vanliga gamla Malin. Kanske för att jag inte ÄR vanliga gamla Malin och aldrig någonsin kommer bli det, iallafall inte så länge jag måste gå på fyra liter meducin som jag kommer att få göra länge till förmodligen. Och det är det som är priset jag betalar.
Det är förjävligt!
Det är förjävligt att folk tror att jag är nedstämd och tycker att jag är låg och ser deprimerad ut och att jag är konstig och fan vet vad.
Jag får väl vara glad att jag har Johan iallafall, som inte kände mig innan, och P som inte heller gjorde det, och T, och några andra. Men letar man inte efter något så finner man det inte. Och jag antar att jag letar lika mycket som dom. Men C hon har så rätt, att man kan bara hjälpa sig själv och tro på sig själv. Psykvården är ett jävla skämt. Iallafall i Borås. Ska det föreställa vård det där? Dit jag har kommit idag har jag kommit helt av egen kraft. Åt helvete med alla idioter. Jag ska fan fram!
Det är ett högt pris jag fått betala men jag tänker inte låta det förstöra för mig.