O
Blivit lite inspirerad av P och tänkte att jag kanske också skulle ta och blogga lite om idioter jag träffat.
... Jag träffade en kille som hette Olle och jag var helt hundra på att ödet hade bestämt att det skulle vara han och jag. Av anledningen att en tjej, M, hade pratat med mig om att hon kände en kille som hon skulle fixa ihop med mig med, för vi skulle passa så bra ihop... Och så träffade jag honom iallafall, innan hon hade parat ihop oss. Tror man då att det är ödet eller tror man att det är ödet ?
Iallafall...Vi var aldrig bara vänner han och jag för vi började hångla samma kväll vi träffades. Det var den 31 maj 2006 och min kompis J hade födelsedagsfest i Karlstad. J och Olle bodde i samma hus och en annan tjej skulle sova över hos J, själv "orkade" jag inte ta bussen upp till Kronoparken så jag tänkte att det var en utmärkt idé att jag sov hos O istället. Det var jäkligt nära att jag hade sex med honom, men det blev inte så och naturligtvis såg jag det som ett tecken på att det skulle hålla mellan oss, eftersom vi inte hade sex. Jag vågade inte ta hans nummer, eftersom jag faktiskt kände mig själv redan då och visste att jag nog skulle nojja igång mig isåfall om varför han inte ringde och så till vidare. Däremot addade jag honom på msn, och vi hade många och långa samtal på msn om allt mellan himmel och jord, han pepprade min msn full av hårdrockslåtar och jag, JAG, började lyssna en massa på hårdrock, i synnerhet föll jag för ett svenskt metalband som heter Opeth. Jag märkte dock efter ett tag att det var någonting som inte stämde, vi skulle bara träffas när han ville, och då oftast sent om kvällarna, han kom ofta hem till mig efter att ha festat, snorfull, och stod och bölade i mitt kök över hur underbar jag var och att han inte förtjänade mig. Över huvud taget kom många uttalanden då han var påverkad över vad han hade för känslor för mig, men när vi träffades nyktra så var ju allting bara fel på mig. Han tyckte att ha på sig en overall var det absolut mest löjliga och omogna man kan tänka sig, och det tyder på att man är psykiskt rubbad typ. Att vilja gosa och kela var helt uteslutet och efter sex skulle man bara avsluta det hela med en gång, att ligga och prata efteråt var uteslutet. En annan sak som ofta kom upp på fyllan var att han längtade efter att skaffa barn, i nyktert tillstånd var barn det absolut sista han skulle skaffa sig, folk som vill ha barn är egoister och knäppa i huvudet. Han visste mycket väl att jag redan då levde med en stark barnlängtan.
Vi höll ihop i två år och under den tiden hann han avsluta och omstarta vårt "förhållande" fem gånger.
Det tog aldrig slut på ett bra sätt. Jag gick in i väggen mars 2008 och blev psykiskt sjuk, ringde då honom flera gånger men han la på. Allt det där är ett enda töcken så jag vet inte riktigt vad som hände, men jag vet att jag bad folk att ringa honom och be honom komma och hälsa på mig men han vägrade.
När jag blev utskriven igen raderade jag honom på msn och tog bort hans nummer, hade insett att han inte var bra för mig. Ett år senare fick jag för mig att adda honom på nytt, då hade han precis blivit pappa.
Jag har träffat idioter även före honom som har betett sig på olika vis, men han var den förste som jag hade något som iallafall liknade ett förhållande med.
I mars 2010 träffade jag min nuvarande pojkvän, vi har nu varit ett par sedan dess och varit sambos i ett och ett halvt år, i sommar kommer vi att bli särbos igen, till på köpet i två olika städer. Hur det kommer gå det har jag ingen aning om, men jag hoppas att vi kommer leva lyckliga i alla våra dagar.
... Jag träffade en kille som hette Olle och jag var helt hundra på att ödet hade bestämt att det skulle vara han och jag. Av anledningen att en tjej, M, hade pratat med mig om att hon kände en kille som hon skulle fixa ihop med mig med, för vi skulle passa så bra ihop... Och så träffade jag honom iallafall, innan hon hade parat ihop oss. Tror man då att det är ödet eller tror man att det är ödet ?
Iallafall...Vi var aldrig bara vänner han och jag för vi började hångla samma kväll vi träffades. Det var den 31 maj 2006 och min kompis J hade födelsedagsfest i Karlstad. J och Olle bodde i samma hus och en annan tjej skulle sova över hos J, själv "orkade" jag inte ta bussen upp till Kronoparken så jag tänkte att det var en utmärkt idé att jag sov hos O istället. Det var jäkligt nära att jag hade sex med honom, men det blev inte så och naturligtvis såg jag det som ett tecken på att det skulle hålla mellan oss, eftersom vi inte hade sex. Jag vågade inte ta hans nummer, eftersom jag faktiskt kände mig själv redan då och visste att jag nog skulle nojja igång mig isåfall om varför han inte ringde och så till vidare. Däremot addade jag honom på msn, och vi hade många och långa samtal på msn om allt mellan himmel och jord, han pepprade min msn full av hårdrockslåtar och jag, JAG, började lyssna en massa på hårdrock, i synnerhet föll jag för ett svenskt metalband som heter Opeth. Jag märkte dock efter ett tag att det var någonting som inte stämde, vi skulle bara träffas när han ville, och då oftast sent om kvällarna, han kom ofta hem till mig efter att ha festat, snorfull, och stod och bölade i mitt kök över hur underbar jag var och att han inte förtjänade mig. Över huvud taget kom många uttalanden då han var påverkad över vad han hade för känslor för mig, men när vi träffades nyktra så var ju allting bara fel på mig. Han tyckte att ha på sig en overall var det absolut mest löjliga och omogna man kan tänka sig, och det tyder på att man är psykiskt rubbad typ. Att vilja gosa och kela var helt uteslutet och efter sex skulle man bara avsluta det hela med en gång, att ligga och prata efteråt var uteslutet. En annan sak som ofta kom upp på fyllan var att han längtade efter att skaffa barn, i nyktert tillstånd var barn det absolut sista han skulle skaffa sig, folk som vill ha barn är egoister och knäppa i huvudet. Han visste mycket väl att jag redan då levde med en stark barnlängtan.
Vi höll ihop i två år och under den tiden hann han avsluta och omstarta vårt "förhållande" fem gånger.
Det tog aldrig slut på ett bra sätt. Jag gick in i väggen mars 2008 och blev psykiskt sjuk, ringde då honom flera gånger men han la på. Allt det där är ett enda töcken så jag vet inte riktigt vad som hände, men jag vet att jag bad folk att ringa honom och be honom komma och hälsa på mig men han vägrade.
När jag blev utskriven igen raderade jag honom på msn och tog bort hans nummer, hade insett att han inte var bra för mig. Ett år senare fick jag för mig att adda honom på nytt, då hade han precis blivit pappa.
Jag har träffat idioter även före honom som har betett sig på olika vis, men han var den förste som jag hade något som iallafall liknade ett förhållande med.
I mars 2010 träffade jag min nuvarande pojkvän, vi har nu varit ett par sedan dess och varit sambos i ett och ett halvt år, i sommar kommer vi att bli särbos igen, till på köpet i två olika städer. Hur det kommer gå det har jag ingen aning om, men jag hoppas att vi kommer leva lyckliga i alla våra dagar.
Kommentarer
Trackback
