Stressad av att ha saker inplanerade
Hej...
Jag blir så stressad av att ha saker inplanerade! Jag har personer i min omgivning, särskilt EN person, B, som ligger på mig som iglar och ska planera och planera. "Vad gör du den 7/7 klockan 15.30 ? "Vad gör du helgen den 29 april till 1 augusti 2075 ???"
Sådant gör mig stressad. Jag lägger in det i kalendern och sedan är jag tvungen att bläddra igenom skiten och dubbelkolla en massa gånger. Vad gör jag där, vad gör jag där, kan jag då. Och så är jag hela tiden orolig över att jag ska missa något. Det är inte bra. Det är i n t e bra. Jag måste varva ner nu, jag håller på att bli uppskruvad, och det får jag inte. Samtidigt är det så jäkla dumt för jag vill väl ha ett liv som alla andra, det är ju roliga grejer jag har inplanerade. Det mesta det handlar om att jag ska göra är roliga grejer och grejer jag har valt själv, jag pluggar ju inte och jobbar bara 25% eller vad det blir. Tyvärr blir det ofta att det är jobbet jag ställer in när jag känner mig stressad. Frågan är hur orolig jag behöver vara för att det kommer gå åt skogen. Förmodligen behöver jag inte vara orolig eftersom jag själv uppmärksa mmar det och tänker på det. 2008 hade jag ingen koll alls, jag bara körde på i 190 och hade inte en tanke på vad jag höll på med. Jag tog inte hand om mig själv. Nu försöker jag att göra det. Men det är jävligt påfrestande med B, hon stressar och ligger i 190 hela tiden och vill hela tiden dra in mig i hennes stress. Som när hon ville ha mig till att ringa henne varje dag vid en viss tid och påminna h e n n e om att inte glömma det och det. DÅ har det gått för långt. eller vad säger ni ? Ska nog ta upp det med psykologen. Det måste till en förändring.
Jag blir så stressad av att ha saker inplanerade! Jag har personer i min omgivning, särskilt EN person, B, som ligger på mig som iglar och ska planera och planera. "Vad gör du den 7/7 klockan 15.30 ? "Vad gör du helgen den 29 april till 1 augusti 2075 ???"
Sådant gör mig stressad. Jag lägger in det i kalendern och sedan är jag tvungen att bläddra igenom skiten och dubbelkolla en massa gånger. Vad gör jag där, vad gör jag där, kan jag då. Och så är jag hela tiden orolig över att jag ska missa något. Det är inte bra. Det är i n t e bra. Jag måste varva ner nu, jag håller på att bli uppskruvad, och det får jag inte. Samtidigt är det så jäkla dumt för jag vill väl ha ett liv som alla andra, det är ju roliga grejer jag har inplanerade. Det mesta det handlar om att jag ska göra är roliga grejer och grejer jag har valt själv, jag pluggar ju inte och jobbar bara 25% eller vad det blir. Tyvärr blir det ofta att det är jobbet jag ställer in när jag känner mig stressad. Frågan är hur orolig jag behöver vara för att det kommer gå åt skogen. Förmodligen behöver jag inte vara orolig eftersom jag själv uppmärksa mmar det och tänker på det. 2008 hade jag ingen koll alls, jag bara körde på i 190 och hade inte en tanke på vad jag höll på med. Jag tog inte hand om mig själv. Nu försöker jag att göra det. Men det är jävligt påfrestande med B, hon stressar och ligger i 190 hela tiden och vill hela tiden dra in mig i hennes stress. Som när hon ville ha mig till att ringa henne varje dag vid en viss tid och påminna h e n n e om att inte glömma det och det. DÅ har det gått för långt. eller vad säger ni ? Ska nog ta upp det med psykologen. Det måste till en förändring.
Kommentarer
Trackback
