Det var nog lite naivt och tro att jag skulle kunna sluta med Facebook.
Jag avaktiverade skiten efter incidenten förra veckan.
Detta har hänt : Person av manligt kön med uppenbart intresse av min person börjar skriva en massa på facebookchatten. Han ger mig mer uppmärksamhet än vad min pojkvän och än så länge sambo gör. Jag känner mig grymt irriterad av detta faktum. Jag tar upp det med min pojkvän. Vad jag inte hade tänkt på är att han är av svartsjuk natur och har svårt med tillit. Att säga det jag sa var nog det dummaste jag kunde göra, han tror att det är något mellan mig och den här killen. Det är det inte. Det kommer det aldrig bli, faktum kvarstår att han har gett mig en massa uppmärksamhet och jag har känt mig smickrad av denna uppmärksamhet. Jag har tagit upp det min psykolog och hon säger att jag inte ska känna skuldkänslor för det. C säger att alla känslor är tillåtna att känna och B säger ungefär samma sak, jag måste tillåta tanken att komma. För tanken har kommit. Tanken på att tänk om jag ändå är intresserad av den där typen. Det är inte förbjudet att tänka så, ibland kan jag faktiskt tycka att det är lite förljuget det där med parförhållanden och tvåsamhet, jag tror iallafall absolut inte att alla är skapta för att leva på det viset, en del kan det , men absolut inte alla. Johan och jag är nog ganska bra på att leva så eftersom vi är så pass lugna och har lång stubin, men vi är absolut inte optimala för det heller. Jag skulle nog kunna kräva mer än vad jag gör, jag kräver några snälla ord och lite gulligull om dagen, för det tvättar jag all tvätt, lagar all mat, städar,handlar och springer ärenden... Men det är för att det inte blir gjort annars. Det är samma sak med min mamma, ingen mat blir någonsin lagad om inte hon lagar den, ingen tvätt blir tvättad. Eftersom jag inte vill gå omkring i min egen skit så väljer jag att tvätta,handla och laga mat. Städar och diskar nog lite mer än honom också. Men det är en månad till, sedan upphör vårt samboskap. Jag kommer tillbaka på ruta ett, ska flytta in i en pytteliten etta precis jämte ICA i Brämhult. Sedan ska jag nog börja i kören igen, och kanske med lite andra fritidsaktiviteter. Sedan får jag nog ta och börja söka en massa jobb igen också. Jag blir snart utförsäkrad.
Usch jag blir så tröööött på alla som ska lägga sig i så förbannat.
Alla ställer sig så totalt oförstående att man hoppar av utbildningar och inte känner att man klarar att jobba som lärare.
Men nu är det så, jag tvingades hoppa av min utbildning och tre överläkare inom psykiatri i Borås hävdar med bestämdhet att jag inte klarar stress och därmed inte kan jobba med något stressigt, därmed inte som lärare. Punkt slut.
Nu tappade jag ämnet helt och hållet, skulle egentligen blogga om att jag inte lyckades sluta med Facebook, jag avaktiverade mitt Facebookmedlemsskap när jag ville bli av med han den där manliga, flirtande personen. Men jag aktiverade det på nytt efter fem dagar, raderade honom istället. Jag har ännu inte hittat något annat att fylla tiden med än facebook, min övriga tid när jag inte är på Högskolan eller umgås med någon alltså. Och nu verkar det som om C är påväg att vända mig ryggen, vilket känns väldigt tråkigt... :/
Jag avaktiverade skiten efter incidenten förra veckan.
Detta har hänt : Person av manligt kön med uppenbart intresse av min person börjar skriva en massa på facebookchatten. Han ger mig mer uppmärksamhet än vad min pojkvän och än så länge sambo gör. Jag känner mig grymt irriterad av detta faktum. Jag tar upp det med min pojkvän. Vad jag inte hade tänkt på är att han är av svartsjuk natur och har svårt med tillit. Att säga det jag sa var nog det dummaste jag kunde göra, han tror att det är något mellan mig och den här killen. Det är det inte. Det kommer det aldrig bli, faktum kvarstår att han har gett mig en massa uppmärksamhet och jag har känt mig smickrad av denna uppmärksamhet. Jag har tagit upp det min psykolog och hon säger att jag inte ska känna skuldkänslor för det. C säger att alla känslor är tillåtna att känna och B säger ungefär samma sak, jag måste tillåta tanken att komma. För tanken har kommit. Tanken på att tänk om jag ändå är intresserad av den där typen. Det är inte förbjudet att tänka så, ibland kan jag faktiskt tycka att det är lite förljuget det där med parförhållanden och tvåsamhet, jag tror iallafall absolut inte att alla är skapta för att leva på det viset, en del kan det , men absolut inte alla. Johan och jag är nog ganska bra på att leva så eftersom vi är så pass lugna och har lång stubin, men vi är absolut inte optimala för det heller. Jag skulle nog kunna kräva mer än vad jag gör, jag kräver några snälla ord och lite gulligull om dagen, för det tvättar jag all tvätt, lagar all mat, städar,handlar och springer ärenden... Men det är för att det inte blir gjort annars. Det är samma sak med min mamma, ingen mat blir någonsin lagad om inte hon lagar den, ingen tvätt blir tvättad. Eftersom jag inte vill gå omkring i min egen skit så väljer jag att tvätta,handla och laga mat. Städar och diskar nog lite mer än honom också. Men det är en månad till, sedan upphör vårt samboskap. Jag kommer tillbaka på ruta ett, ska flytta in i en pytteliten etta precis jämte ICA i Brämhult. Sedan ska jag nog börja i kören igen, och kanske med lite andra fritidsaktiviteter. Sedan får jag nog ta och börja söka en massa jobb igen också. Jag blir snart utförsäkrad.
Usch jag blir så tröööött på alla som ska lägga sig i så förbannat.
Alla ställer sig så totalt oförstående att man hoppar av utbildningar och inte känner att man klarar att jobba som lärare.
Men nu är det så, jag tvingades hoppa av min utbildning och tre överläkare inom psykiatri i Borås hävdar med bestämdhet att jag inte klarar stress och därmed inte kan jobba med något stressigt, därmed inte som lärare. Punkt slut.
Nu tappade jag ämnet helt och hållet, skulle egentligen blogga om att jag inte lyckades sluta med Facebook, jag avaktiverade mitt Facebookmedlemsskap när jag ville bli av med han den där manliga, flirtande personen. Men jag aktiverade det på nytt efter fem dagar, raderade honom istället. Jag har ännu inte hittat något annat att fylla tiden med än facebook, min övriga tid när jag inte är på Högskolan eller umgås med någon alltså. Och nu verkar det som om C är påväg att vända mig ryggen, vilket känns väldigt tråkigt... :/
Kommentarer
Trackback
