Kärlek
Jag har alltid haft olika föreställningar. Som DEN personen vill jag vara kompis med, för den verkar så himla trevlig,djup,insatt,tänkande,klok osv. Jag vet flera personer som jag önskar att jag var kompis med, personer som jag tror jag skulle komma jättebra överens med.
Men det vill sig inte, jag gör någonting fel helt enkelt.
Jag är inte tillräckligt trevlig,djup,insatt,tänkande eller klok... Jag ger helt enkelt inte intrycket att vara en person man vill bli kompis med.
Vem fan har suttit och trånat och tänkt ... Ååå Maalin, henne vill jag bli kompis med.
Fast iofs... I en hel del fall är det nog mitt fel att vänskapen har tagit slut.
Jag har nämligen rätt hårda krav, jag tolererar inte vad som helst.
Inte uttalanden som att "du räknas inte " eller "tjejer har samma intelligens som en gräshoppa" eller "skulle min son bli bög så skulle jag skjuta honom ifrån familjen". Och säger folk att det har blivit för mycket av en, att man har klistrat sig fast som ett plåster som det inte går att bli av med... då lägger jag benen på ryggen. Därför att isåfall var man inte önskad, tyvärr gjorde det att vänskapen tog slut mellan mig och en underbar person. Det är svårt det där med känslor, man ska inte förväxla dem. En anledning till att vänskapen tog slut mellan mig och denna person var att jag sa mig vara kär i honom. Men det har jag egentligen aldrig varit. Men jag har likväl starka känslor för honom, han är trevlig,djup,insatt,tänkande och klok. Det känner jag flera tjejer som är också, men jag är inte kär i någon annan än Johan.
Jag kan verkligen glömma ibland hur lycklig jag är,det får inte glömmas. Det är få förunnat.
*
Fan vad sådant där känns obetydligt när man tittar på världens barn-galor. Jag vill verkligen engagera mig och jobba för barn och för de fattiga, det är så frustrerande att inte kunna göra någonting.
Men det vill sig inte, jag gör någonting fel helt enkelt.
Jag är inte tillräckligt trevlig,djup,insatt,tänkande eller klok... Jag ger helt enkelt inte intrycket att vara en person man vill bli kompis med.
Vem fan har suttit och trånat och tänkt ... Ååå Maalin, henne vill jag bli kompis med.
Fast iofs... I en hel del fall är det nog mitt fel att vänskapen har tagit slut.
Jag har nämligen rätt hårda krav, jag tolererar inte vad som helst.
Inte uttalanden som att "du räknas inte " eller "tjejer har samma intelligens som en gräshoppa" eller "skulle min son bli bög så skulle jag skjuta honom ifrån familjen". Och säger folk att det har blivit för mycket av en, att man har klistrat sig fast som ett plåster som det inte går att bli av med... då lägger jag benen på ryggen. Därför att isåfall var man inte önskad, tyvärr gjorde det att vänskapen tog slut mellan mig och en underbar person. Det är svårt det där med känslor, man ska inte förväxla dem. En anledning till att vänskapen tog slut mellan mig och denna person var att jag sa mig vara kär i honom. Men det har jag egentligen aldrig varit. Men jag har likväl starka känslor för honom, han är trevlig,djup,insatt,tänkande och klok. Det känner jag flera tjejer som är också, men jag är inte kär i någon annan än Johan.
Jag kan verkligen glömma ibland hur lycklig jag är,det får inte glömmas. Det är få förunnat.
*
Fan vad sådant där känns obetydligt när man tittar på världens barn-galor. Jag vill verkligen engagera mig och jobba för barn och för de fattiga, det är så frustrerande att inte kunna göra någonting.
Kommentarer
Trackback
