uddatjejen

Hej!

Ja jag tror jag ska banta ner mitt snack om mens, barn och psykos i den här bloggen. Visst, det är en stor del av mitt liv, men jag tycker inte ens det är kul själv att tjata om det, jag bara återvänder till det hela tiden som ett jäkla tvång. Samma med mitt ältande om att jag var mobbad i grundskolan. Vad jag än pratar med min psykolog om så återvänder jag till det :" jaa... men det är ju bara för att jag har varit mobbad". Plus att jag gärna skyller allt på min dåliga självkänsla. Fan det är dags att räta på ryggen!

Och sluta fega på jobbet... Rätt ofta skriver jag frågor som jag har tänkt ta upp och sedan vågar jag inte ta upp det...Såå dumt verkligen.

 

Just nu är illröda vänster-Malin på högvarv föressten!

Dom ska riva alla hyreshus på min gata till förmån för nya jätteflashiga och lyxiga hus, färre till antal och mycket dyrare hyra. Detta beror på blåbetong och hög radonhalt i nuvarande hus som byggdes på 70-talet. De har känt till det hela i massor av år utan att göra något åt, de har mörkat det och smusslat undan, de har inte tagit tag i problem som varit för de har bara väntat på att göra såhär en vacker dag.  De säger att de vill att alla bor kvar.. men HUR rimmar det med dubbelt så hög hyra ?

Vi som bor här är lågavlönade, många är pensionärer. Det var detta boende jag fick tag i, har i praktiken inte råd med en krona dyrare hyra... Det är knappt så det går runt i nuläget, och jag är övertygad om att det ser likadant ut för många andra som bor här.

Nu hade jag visserligen inte planerat att bo här så länge, tanken är ju att jag och Johan ska bo tillsammans igen när vi har kommit på fötter. I praktiken alltså när jag har blivit friskförklarad, för en stor anledning att jag inte vill flytta igen beror på att jag inte vill börja om med ett nytt vårdteam, plus att jag också vill må bättre i det stora hela. Jag gjorde ett stort misstag 2010 när jag fick för mig att jag skulle tillbaka till Karlstad igen, det var väldigt dålig planering. Ingenting var ju som förr, varken jag eller någon annan. Så dit ska jag inte, helst vill jag inte till Växjö heller, jag vill bo här i Borås, men problemet är att det vill inte Johan. Visst, vi skulle ju kunna vara särbos, kulbos, resten av livet, det går ju det med. Det är dock inte vad jag vill.  Däremot ser nog Johan det som en möjlighet, eftersom han inte delar min barnlängtan. Finns ju iofs särbos som har barn med, men barnen måste ju ändå ha en fast adress, kan ju knappast hoppa mellan två städer...

Svåra frågor det här. Det är mycket nu, har känt mig apstressad hela dagen, uppvarvad nästan. INTE bra, nicht good. Men nu har jag iallafall fått skriva av mig lite, och det är ju bra.