uddatjejen

Man måste bliii någonting, ha ett yrke, höra till, jobba, dra hem brödfödan. Jag är 30,5 år och jag har aldrig haft ett fast jobb. Jag har ingen yrkesexamen, jag har gett upp två karriärer och jag har ingen som helst aning om vad jag vill göra.

Jag har provat skola, förskola, vårdbiträde, personlig assistent, telefonintervjuare, fabriksarbetare, arkivarieassistent, receptionist, en typ liknande museipersonal, jag har pluggat lika mycket som en läkare, jag har gjort allt möjligt. Men ingenstans trivs jag och ingenstans känner jag att jag har hittat hem. Jag vill sååå inte gå till jobbet imorgon, så har jag känt varje dag i flera veckor  nu, att jag vill verkligen inte gå dit. Jag har ingen lust. Suck och stön.

Har kommit på en sak ... Fan vad mycket jag gör egentligen :

hemgården,friska borås,vänsterpartiet, nämndemansuppdraget, fairtade-butiken,dockteater,skrivarcirkel,läkare,psykolog,kontaktperson,dietist,företagsteamet,amia... Känns som jag har glömt något ... pojkvän, kompisar, familj, lägenhet, övriga behov... Vänner utspridda lite överallt som man vill hälsa på... Stundande lmt-fest i Karlstad, som jag inte har berättat om för någon än och som nog inte kommer bli av... Eftersom jag lever på lånade pengar så kan jag inte riktigt ta ut svängarna, men hinner jag få lite mer kosing innan dess så kommer jag åka! Jag vill så gärna unna mig något... Men det kommer bli Hovmantorp, Karlstad och sedan direkt skidsemester :D

Jag ska på skidsemester med Johans familj :D

Det kommer bli en utmaning, men jag ska försöka ta min plats eller vad man ska säga...Jag tänker laga mat, jag tänker diska, jag tänker betala för mig själv, jag tänker komma med förslag, jag tänker säga ifrån, och jag tänker låta min älskling vara. Han får vara precis som han vill. <3