uddatjejen

Det är synd att jag förmodligen inte kommer kunna att vara kvar. Eftersom dom inte har pengar att anställa så många, det är synd, för : All min kärlek till Hemgården!

 

Till att börja med, lokalerna! Det är ett gammalt, gult, otroligt vackert trähus, från exakt när vet jag inte... Men det är nog minst hundra år iallafall (eller så är jag helt ute och cyklar... men ok, det är gammalt iallafall, så mycket vet jag, och ett av endast två bevarade i Borås sedan den stora branden). Det är en massa, massa små rum och små skrymslen och vrår, det är gamla,vackra möbler och det är husets egna tavlor och utställningar.

 

Det är en fritidsgård för alla, verkligen alla, åldrar. Det finns balett för 4 åringar och seniorgrupper för äldre pensionärer. Och alla, verkligen alla, sortes aktiviteter. Dans, hantverk, konst, teater, musik, körer, data,silversmide, bridge, matlagning...

Sedan är det så att det verkligen är en träffpunkt för underbara människor. Jag har inte mött en enda otrevlig människa på Hemgården av personalen. En och annan otrevlig gäst har man väl mött, men folket som jobbar på Hemgården är verkligen så genuint trevliga. Alla har sina historier, alla har gått igenom mycket jobbigt och har saker att berätta. Man får komma som den man är och man blir automatiskt med i gänget. Det är helt klart den praktikplats jag har varit på där jag har trivts bäst.

Visst finns det jobbiga saker också, som problemet med information och missar i kommunikationen. Men det är ändå rätt lite som har gått fel och som det har blivit problem med om man jämför med många andra ställen där jag har varit. Jag har utvecklats under min tid och jag lär mig mer och mer.

Jag hoppas att jag kommer att tycka likadant när jag slutar och att Hemgården kommer att ha kvar sin plats i mitt hjärta.