Framtid
Satt och tänkte såhär förut... Vem som jag känner skulle jag bli riktigt ledsen, avundsjuk och förbittrad på om den fick barn ? Sedan tänkte jag... Ingen!
Dels för att jag känner så otroligt många som redan har fått barn vid det här laget, så det är inte sååå hemskans många kvar. Dels för att jag faktiskt unnar folk den lyckan, och det är väl det viktigaste skälet, dels tänker jag på en text av Benny Andersson och Björn Ulveaus, byggd på Vilhelm Mobergs utvandrarepos, en text som väldigt ofta dyker upp för mitt inre:
"Åt varje människa är ett särskilt öde givet som man inte ungår hur man än försöker.Det flyttar in i kroppen och i själen när man föds och finns där sedan genom hela livet.Det hjälper inte att be Gud att göra om mig till en annorlunda man. Nej ingen varelse får födas mer än en gång, jag förblir för alltid Axel Robert Nilsson"......
Nu kämpar jag visserligen alltid emot detta med ödestron och vet att ödestron är fullkomligt förkastlig. Men samtidigt kan det ibland hjälpa mig lite...
Jag kan bli förbannad på att jag som alltid älskat barn så mycket och så gärna velat ha barn kanske inte kommer få några... Det är väldigt många odds som talar emot det. Men jag kanske har en annan uppgift ? Jag kanske alltid kommer vara den där snälla goa tant Malin. Eller den där schyssta kompisen eller medmänniskan som alltid stöttar och ställer upp. Jag kanske kommer bli älskad för den jag är. Jag kanske kommer att kunna leva ett rikt och inspirerande liv även utan barn.
Kommentarer
Trackback
