uddatjejen

Jag är nu nere i typ 0 visningar och 0 besök.

Det är fantastiskt.

Men jag är inte bra på det där med att blogga.

Jag kan inte blogga med bilder och käcka, intressanta upplyftande inlägg.

Jag kan bara blogga om mitt miserabla liv och att livet är pest och pina :P

 

Det är en hel del vänner jag haft genom åren som har sagt upp sin vänskap med mig för att det enda jag pratar om är att livet är pest och pina. Det är verkligen ingenting jag är stolt över. När jag skriver om mig själv till olika jobbansökningar och annat så skriver jag att jag är en glad och positiv person. För det är jag faktiskt. Också. Men just det här forumet behöver jag för att få ur mig lite skit, det är min klagomur.

 

Hur som helst... Vad var det nu...

 

Jag läste precis ett inlägg i gratistidningen Xtra Borås av en av dess skribenter. Jag vet vem han är, vi har gått på samma skola och umgåtts litegrann i samma kretsar. Iallafall så skrev han om att arbetslösa måste ta sig i kragen och gå ut och ta världen med storm. Jag kan inte hjälpa att jag blir lite provocerad av sådana inlägg. För alla har det liksom inte så förspänt här i livet som han verkar tro och tycka. Även om jag skulle ge ut en diktsamling så skulle jag inte våga börja kalla mig poet. Även om jag skulle få hålla en kurs här och där skulle jag inte börja kalla mig för lärare. För somliga av oss har inte det där hästasjälvförtroendet.

Jag går inte runt och skryter om mig själv och mina bedrifter. Jag KAN verkligen inte sticka in nosen på Kulturskolan och säga "hej, jag tänkte börja som lärare här" eller skriva till någon känd entertainer att jag är jävligt duktig, anställ mig.

Han verkar tro att livet är så himla lätt att handskas med. Men somliga av oss klarar inte den oerhörda press som finns. Somliga av oss tror verkligen inte att vi överträffar alla andra. Jag har sett igenom många framgångsrika personer, sett igenom dem och upptäckt att de faktiskt inte är så otroligt duktiga som de påstår själva att de är. Som en tjej... Redan på dagis fick hon huvudrollen i alla små pjäser vi skulle sätta upp, prinsessa och rödluva och allting. Jag kommer ihåg att jag tog modet till mig och frågade om inte jag kunde få spela prinsessa nästa gång, "Nej, vi ska ha en som passar som prinsessa" sa ledaren. Och så fick det bli hon igen.  Fy fan vad ledsen jag blev.

Och naturligtvis. 25 år senare är det hon som presenterar sig på sin blogg som "jag är lärare, egen företagare, författare, artist, hustru och mamma, det här är min vardag". Medan jag presenterar mig som " jag är arbetslös, fattig, sjukskriven, barnlös, särbo och miserabel. Livet är ett helvete".

Ska det behöva vara på det sättet ?
Jag blir förbannad på livets alla orättvisor.

Det är därför jag har engagerat mig i Vänsterpartiet.

Jag önskar verkligen att det var sådär lätt som han skrev i Xtra Borås. Men det är det inte.

Hoppas går ju.

Gör som grodan.

Lev på hoppet.

 

Puss