ADHD
Vad det gäller mina godare erfarenheter av skolan så fick alla arbeta i sin egen takt och individuella uppgifter delades ut, inom de flesta ämnen kunde man välja själv vad man ville göra etc. Som i svenskan när vi arbetade med deckare och man fick välja att läsa en, två eller tre olika böcker.
Ska man anpassa åt ett dera hållet så säger det sig självt att man inte ska anpassa uppåt, för jag är övertygad om att det är långt mycket värre att inte kunna eller känna att man klarar av jämfört med att överkunna och känna att man är för duktig.
Jag är inte elitist och jag är övertygad om att en undervisning går att anpassas utan att man skapar någon sorts A och B lag av eleverna och delar in dem på ett sätt som gör att de känner att de inte är lika mycket värda som någon annan, som kanske har lättare för sig. Sedan finns det ingen som föds till rövhål eller rötägg av naturen.
Det är något man skapas till att bli av yttre omständigheter. De tar inte slut om man säger så, man måste jobba på ett annat sätt för att få bukt med det problemet. Sedan är ADHD en diagnos man ska ta på yttersta allvar, och inte sätta på barn hur som helst. Det gäller ju att det kommer ut något gott av det hela, annars var det ingen idé från första början.
Det kan skapa oerhörda problem för att barn att ha dessa bekymmer och ställas inför en hård och kall vuxenvärld som bara letar efter sina mönsterelever och sina A människor och A barn som ska vinna tävlingen och komma längst.
För vems skull ska man göra det ? Vad i livet är viktigt, egentligen ? Sedan har alla människor olika och unika kvaliteer.
Alla är bra på något, och föressten.. varför är det alltid så viktigt att man ska vara BÄST och DUKTIGAST...
Varför räcker det inte att man är en underbar människa på sitt alldeles egna och unika vis ? Barn behöver få känna att de duger precis som de är!
Kommentarer
Trackback
