uddatjejen

... Är nästan som om man gick i skolan fortfarande. Folk är så unga. En 12 år yngre idiot på mitt jobb kan inte kommunicera. Han säger mitt namn på alla möjliga konstiga, tillgjorda sätt och retas hela tiden. Folk blir kära och har intriger åt höger och vänster. Kittlar varandra och jagar varandra och Gud vet allt. Jag har en särbo som jag blir mer och mer frustrerad över att han inte vill komma hit. Hans kompis har erbjudit honom att de ska flytta ihop inne i Växjö i en trea. Jag gav faktiskt ett ok till det. Jag tror att det är en bra lösning... Som det känns just nu iallafall. Folk har ju löst sådant innan med aktiviteter i sänghalmen . Det kan ju iallafall inte bli värre än att han bor hos sina föräldrar. Sedan att han är patologisk prokrastinerare är en annan sak. Det får jag leva med. Och med att jag är helt slut av jobbet . Att jag har dåligt samvete  inför min läkare för att jag slutat med min medicin... Eftersom den är dyr som snusk och jag inte blir sponsrad längre. Eftersom jag sagt till mig själv art aldrig, aldrig,aldrig mer ska mina föräldrar ge mig pengar. Jag betalar mina körlektioner också och det är också dyrt. Suck. Det om det.