uddatjejen

- fel för att man förlorar pengar

-fel att man förlorar anseende

- fel för det är risk att bli av med jobbet

-fel för att man mår så jävla dåligt

- fel för att man inte kan sova

 

jag ligger här och huttrar fast jag är påklädd och har täcke. Är det Ebola ? Svininfluensan ? Körtelfeber?

jag har även ångest över hur arg min chef kommer bli. Han kommer bli rosenrasande. Mellan 5 och 10 dagar kommer jag behöva vara borta. Det är hemskt. Jag längtar efter ro. Att inte ha några krav. Samtidigt vet jag att min bästa tid är nu... Det är nu jag har en anställning, inte äter medicin och inte går till psykolog. Bara det, jag är normal igen... Jag och Johan har aldrig fått leva ett normalt liv. Vi sprang in i varandra på krogen och lyckades hitta en annan med själen utanpå. En som berör, känner och berörs. Han tar in så mycket och mår dåligt. Det har han gjort i tre år. Nu gör han det för att få ersättning. Det stör mig. Jag vet vad folk anser. Jag passar inte heller in och har aldrig gjort... Man känner när någon inte tycker om en och jag lider av det. Folk har genom åren gett mig bevingade ord. " don't judge other people if you dont want to be judge yourself" är det inte så ? Jag saknar er Alexandra, Karl, Anna, Erica, Sofia, Jessica.... Människor som sätter spår och som kanske aldrig, i några fall, kommer tillbaka. Irl kommer jag aldrig träffa Alex. Rektorn som bor på Ekerö i en villa med man och två barn. Medan jag är den provanställda kundtjänstmedarbetaren som har en sjukpensionerad särbo och en liten lägenhet och inga barn. Jag kommer aldrig få heller.